Gästkrönika skriven av: Richard Nilsson
Det är nästan så att jag lutar mig tillbaka med en whiskey i vänstra näven och nötter i den andra och ser allt brinna. Numera ser jag det med nöje: hur Sony skjuter sig själv i foten och sviker miljontals gamers i samma veva.
Jag njuter inte för gamers räkning, utan jag njuter av att se hur mycket hat PlayStation får motstå medans de själva spelar oberörda.
Under tiden händer en massa tragiska saker på Xbox-sidan så man börjar numera undra om man lever i en surrealistisk komedifilm. Men på något sätt bryr jag mig inte lika mycket när det gäller Xbox eftersom PlayStation var först med allt det innovativa för just den tiden.
Playstation var en banbrytande uppstickare som vann folkets kärlek.
Sony har hängt med i mitt liv som en röd tråd; de satte trender och de var banbrytande. De första mer avancerade 3D-spelen kom till PlayStation. Musiken skapade trender. Digitala samplingar och hela musikspår från artister kunde nu vara med i ett TV-spel.
Specifikt genren ”jungle drum & bass” blev en välkänd musikgenre under andra halvan av 90-talet och en bra bit in på 2000-talet just pga PlayStation’s revolutionerande lagringsmedium som då slog allt.
Jag minns själv hur jag fullkomligt älskade soundtracket till WipeOut 2097 där bla The Prodigy, Fluke och The Chemical Brothers gjorde musik som hamnade som ljudspår i bakgrunden på det polygon-perfekta futuristiska hyper-farts spelet.
Sony var till och med ett av bolagen som senare uppfann blu-ray mediet, och nu dödar de sin egna skapelse under kapitalismens och monopolets altare. De fullkomligt mördar en hel kultur genom några enkla meningar online; maken till iskall skamlöshet och arrogans har jag aldrig någonsin hört talas om från något företag, någonsin.
Ett respektlöst avsked
PlayStation’s besked, som de förövrigt gjorde på sin blogg, var ett så opersonligt och kallt besked som det bara kan bli.
Det gjorde mig först en aning ställd. Därefter kom tänk om-tanken, som sedan utbyttes i ren frustration. Jag började kika på reaction-videos och rants och andra som kommenterat situationen. Sedan började jag förstå på en djupare nivå: De vill ha monopol. Deras aktieägare och vinst går före allt vad heter kärlek till spel, fansen och samlarna (sneglar specifikt på Jesper och Patrik här).
Kundlojalitet existerar inte på samma nivå längre, pengarna styr allt nu hos PlayStation. Deras plan måste gå igenom. Sedan kom den ännu djupare insikten: kniven i hjärtat och girigheten som numera skamlöst går hand i hand med PlayStation.
Alla dessa spelminnen. Öppna ett fodral, stoppa in en skiva i konsolen, stänga ”klick!” och höra hur skivan jobbar där under huven samtidigt som en diskret fläkt drar igång.
Vi kommer aldrig mera höra en kommande PlayStation konsol jobba på det sättet igen. Vi kommer aldrig höra hur ett spel laddas in i konsolen ifrån skivan. Aldrig mera kommer vi få plocka ur en rykande varm skiva som jobbat hårt några timmar, för att sedan kylas av uppe på hyllan igen.
En iskall arrogans
Sedan kommer den djupaste insikten: Sony skiter totalt i oss, våra minnen, samlarna, spelbutikerna, den fria konkurrensen, byta spel med en annan, låna ut sitt spel. Nej, sånt ser vi aldrig mera. Om man vill äga en framtida PlayStation konsol, alltså. Och troligtvis blir det samma sak med Xbox.
Du kommer framåt att köpa en licens, alltså en tidsbegränsad tillåtelse att använda ett spel.
That’s it.
För tro inte att du äger det, de kan ta tillbaka det när som och du får såklart inte pengarna tillbaka heller.
Jag är inte ens en samlare i rätta ordets bemärkelse (samlar enbart på Zelda-spel) men jag vill ju likt förbannat ha mina favoritspel på hyllan ändå. Personligen så blir det att enbart köpa fysiska spel framöver. Ja, jag har köpt några digitala i mitt liv, men aldrig mer.
Så långt det går tänker jag protestera mot en fullt digital framtid och enbart köpa fysiskt.
Svälj stoltheten Sony och lyssna på fansen
Patrik här hade en intressant idé. Behåll fysiska spel -men gör dom till Collectors Editions. Det tycker jag låter som en klockren idé. Låt paketet komma med någon pryl, eller något annat som hör till spelet, som man inte kan få tag i digitalt.
Jag tror fansen är beredda att slänga ut någon hundring eller två mer, om det innebär att fysisk spel-media hålls vid liv.
I bet Sony inte ens har sneglat åt det hållet. Förblindade av dollartecken och aktieägarnas ivriga förväntningar.
”Fram med champagne flaskan!”, tänker de snarare.
Men förhoppningsvis sätter de champagnen i halsen när resultatet visar rött framöver.
Nu tittar jag åt Nintendo med hoppets ögon; må ni hålla liv i det fysiska. Det är det enda vi ber om. Folk kommer att vända sig till er i ett sista rop på hjälp. Svik oss inte.
Gaming handlar i grunden om kärlek, passion, hobby, glädje och minnen.
Glöm inte bort vart ni började PlayStation.
Play Has No Limits.
Som nu har ändrats till ”Play Has Limits” av fans världen runt.
Förlora inte er själva, PlayStation.
60% av alla gamers är 30+. Genomsnitt gamern är 42 år. Det är generationen som hjälpte till att göra Playstation till vad det är idag.
Men det betyder tydligen inget för dem.