Jag hade aldrig nöjet att spela Oblivion när det kom ut. Mestadels för att det aldrig riktigt intresserade mig.
Dessutom har jag aldrig varit ett större fan av Skyrim, men diggade Morrowind någorlunda förr. Även om jag inte spelat vare sig Skyrim eller Morrowind på väldigt många år så rekommenderar jag definitivt att spela dem om man gillar fantasy.
När Oblivion kom så tänkte jag inte ens på att det existerade. På något sätt missade jag nog alla nyheter om det, eller så sket jag helt enkelt i dem.
Chansar på det sistnämnda faktiskt.
Skyrim kom ut 2011, runt 5 år efter Oblivion och har fått re-release på re-release på diverse konsoler och hårdvaror. Till och med Amazon Alexa har en spelbar tal version av spelet. Skyrim har blivit en meme på helt fel sätt och det är helt och hållet självförvållat från Bethesda.
Så när snacket om Elder Scrolls VI började nästan direkt efter Skyrim kom ut, så började jag fundera på vad fan som hände med fjärde delen av Elder Scrolls, vilket är Oblivion.
Dock så intresserade det mig inte att kolla in eller ens ge det en chans. Mestadels för jag var upptagen med annat under samma tidsperiod, och för att jag hellre spelade andra spel som Mass Effect istället. Jag må älska fantasy överlag, men det är sådär på många sätt då de alla oftast är väldigt lika varandra i både utseende och utförande, vilket är på både gott och ont.
Det finns några guldklimpar och jag tror Baldur’s Gate 3 faktiskt är ett av de mest unika på länge jämfört med andra. Inte för att det erbjuder mycket nytt inom fantasy, utan för att story och karaktärer är otroliga.
Men för bara några veckor sedan så ploppade Oblivion upp i skallen på mig igen. Varför vet jag inte, men ville helt enkelt spela det.
Så jag pingade min kollega Jesper, fick låna hans kopia och sen körde jag igång.
Och måste faktiskt säga att Tamriels värld är magisk och otroligt vacker för ett så pass gammalt spel som Oblivion faktiskt är.
Oblivion är fartfyllt men tomt
Det jag gillar med Oblivion är att det faktiskt tar fart direkt. En dungeon och fiender bara några minuter in i spelet, svärd och sköld lika snabbt. Vilket är väldigt onödigt att klaga på om man säger så.
Dock är det långt ifrån ett fantastiskt spel i många avseenden, men det har några av de bästa miljöerna jag har sett i något spel. Vilket är väldigt imponerande för ett spel från 2006, speciellt med tanke på hårdvaran från den tiden och hur svår den var att utveckla för.
Det är märkbart att Bethesda var i sitt esse när de gjorde Oblivion, för världen är helt fantastisk och det skiner Bethesdas prime rakt igenom.
Bethesda är inte kända för spel med substans eller speciellt bra stories, men de är otroliga på världar och utforskning.
Sen att Oblivion är lika tomt som Skyrim, samtidigt som det är mer befolkat, säger nog mer om Bethesda än man faktiskt tror. För det är mer än märkbart att Bethesda hade sina prioriteringar rätt när de gjorde Oblivion, även om det märks att de tog sig vatten över huvudet vid fler än ett tillfälle med spelet.
Först och främst, världen är tom men utforskbar.
Det jag menar är att du kan springa i 5-10 minuter åt ett håll utan att stöta på någonting alls, inte ens en fiende. Men när fiender, som vargar mer specifikt, ser dig så jagar de dig över hela kartan så länge du inte går in i en stad.
Vilket är väldigt roligt på ett sätt, samtidigt som det är jobbigt för du kan ha flera vargar som jagar dig om du skiter i att döda dem. Och ingen av dem ger upp eller försöker något nytt. Sen kan man självklart springa till närmsta stad och låta vakterna och soldaterna där ta hand om dem så du slipper slösa durability på ditt vapen.
Allt sånt är dock överkomligt acceptabelt för mig.
Däremot så kan du springa på flertalet ruiner med dungeons på bara några få minuters avstånd till varandra och varenda dungeon påminner om den andra. Inte nog med det, rummen och områden inne i dem förvirrar dig till gränsen att du går vilse även om du bara gått igenom två tre rum. Vilket är förbannat irriterande efter ett tag och gjorde så jag undvek dungeons så mycket som jag kunde.
Visst, man har en karta och allt det, men att behöva ta upp kartan hela tiden för att se vilket av alla håll du måste springa åt för att komma ut är inte roligt. Framförallt så berikar det inte direkt upplevelsen av spelet.
Därför är Oblivion tomt.
Inte för att dungeons och städer inte finns, det finns massor, utan för att majoriteten av alla dungeons är identiska med skit loot och ingen är direkt värd att ens utforska.
Städer är annorlunda samtidigt som de alla är lika.
Dock så älskar jag att springa runt i Imperial City och utforska, för du kan sno väldigt många nycklar av folket och gå in i en hel del olika hus och loota om man vill, utan att åka dit för inbrott för du lockpickar. Samtidigt så är områdena i staden olika samtidigt som de ser lika ut, för varje del fyller en egen funktion.
Men bortser vi från identiska dungeons, en hel del städer och mindre byar, så är Oblivion helt fantastiskt att utforska.
Du kommer stöta på väldigt många ruiner, den ena större än den andra, men även om de ser väldigt lika varandra ut så är det alltid intressant att spekulera för sig själv vad som funnits där tidigare.
Chansen är dock att du aldrig får svar på det, tyvärr.
Osammanhängande storyline och episka questlines
Själva storyn i Oblivion är inte dålig, men den är långt ifrån bra. Mestadels för att det är Bethesda och stories har aldrig varit något de har varit bra på överhuvudtaget.
Dock är den acceptabel även om den inte går ihop alls.
Ni som spelat spelet vet exakt vad jag pratar om, så för att undvika spoilers för er som inte spelat det, så säger jag inte mer än så. Men spela spelet, pay attention till storyn och sen förstår ni exakt vad jag menar.
Min personliga favorit questline i Oblivion är helt klart Dark Brotherhood.
Fy fan vad bra den är. Osammanhängande och lustig, absolut, men förbannat jävla bra överlag.
Man blir investerad, man vill veta mer, man kan även bli en vampyr om man vill. Fast rekommenderar inte vampyr delen för helvete vad jobbigt det blir med hur du inte kan göra mycket på dagarna om du inte ”ätit” innan och har full kraft.
Rekommenderar dock starkt att prova vara vampyr, för den är rolig med hur du får välja om du vill bita eller stjäla från någon som sover, oavsett vem det är också.
Förbannat roligt även om det känns mer som cosplay vampyr än något annat.
Däremot är jag inget större fan av DLC questlines och dylikt, mestadels för de är helt ointressanta för mig. Även om jag måste erkänna att Shivering Isles har ett par olika vägar att gå som gör det lite roligare, även om det mest beror på att man ser väldigt fort att Bethesda slutade ta sig själva på allvar med den.
Överlag dock, storyline suger men questlines har vissa guldkorn.
Och spelar du Oblivion bara för Dark Brotherhood’s questline så är det mer än värt det. För den delen är något jag till hundra procent rekommenderar att spela, även om du faktiskt kan skita i resten av spelet.
Vad tycker jag då om Cyrodiil och Oblivion?
Cyrodiil är ett magiskt men tafatt område i Tamriel. Jag önskar det fanns mycket mer än det faktiskt gör, även om det finns en hel del.
Men själva storyn var en besvikelse, speciellt när man hört så många som spelat det säga det är den bästa storyn i Elder Scrolls, vilket jag inte kan förstå alls. Skyrim’s story är bättre och den är fan urusel jämfört med 99% annat som finns.
Dock så älskar jag att springa runt i Cyrodiil och utforska, för det är där spelet skiner och verkligen känns levande jämfört med Skyrim. Skyrim är fint, men förbannat tom, även om man jämför med Oblivion som är ett nästan sex år äldre spel.
Överlag så är Cyrodiil magiskt.
Tafattheten hamnar i dåliga questlines, dålig main story, identiska dungeons och fiender som kan jaga dig över hela kartan utan rast.
Magin ligger i hur det ser ut, vad världen berättar när ingen story finns, hur man tittar på alla Oblivion Gates första gången man ser dem, och hur mycket man vill utforska även om man vet att det knappt är värt det.
Så Cyrodiil och Oblivion må vara tafatt, men det är fan magiskt samtidigt.
Är Oblivion värt att spela 2026?
Absolut, speciellt om du är ett fan av Skyrim samtidigt som du inte behöver vara det alls. Men Oblivion är utan tvekan peak när det gäller Elder Scrolls serien, och Bethesda var definitivt i sin prime när de gjorde det.
Även om du bara skulle spela det för en enda questline så är det värt det. Spelet är dessutom billigt och lätt att få tag på. Speciellt om du utgår efter original versionen jämfört med remaster som jag rekommenderar att man gör.
Vart kan du spela det utan att äga en fysisk kopia eller köpa det?
Du kan självklart emulera spelet. Men ha i åtanke att PS3 och Xbox 360 kräver en ganska bra dator för att kunna flyta på bra, så rekommenderar PC versionen om du ändå ska emulera det. Annars kan du självklart hitta det på diverse ROM sidor.
Pricecharting, Augusti 2026:
GOTY PS3: $9 LÖST, $11 CIB, $28 NYTT
GOTY XBOX 360: $10 LÖST, $10 CIB, $26 NYTT
För uppdaterade priser på Pricecharting, kolla här:
Oblivion: https://www.pricecharting.com/search-products?type=prices&q=Oblivion&go=Go