När Resident Evil-serien fick sitt genombrott på PlayStation i mitten av 90-talet var det med en formel som skulle definiera hela genren ”survival horror” för år framöver. Resident Evil-serien byggde alla på samma grundstenar.
Vi fick fasta kameravinklar, hatkärlekens”tank controls”, dåligt med ammo och en atmosfär av ständig utsatthet. Det var relativt långsamt, men samtidigt skräckinjagande på ett sätt som kändes helt nytt, och det blev en av PlayStations mest ikoniska spelserier.
Tricket som gjorde PSX vackrare än den hade rätt till
En stor del av seriens tidiga visuella slagkraft låg i ett tekniskt kringgående. Istället för att rendera miljöerna i realtid, vilket PSX (old school-benämning på PlayStation) hade svårt att hantera med någon större detaljrikedom, så målade Capcom upp varje rum som en semi-statisk, förrenderad bakgrund. Karaktärsmodellerna i 3D lades sedan ovanpå denna i praktiken ”bild”.
Tricket gjorde att utvecklarna kunde lägga mer kraft på belysning, skuggor och detaljer i varje enskild vy, utan att behöva kompromissa för realtidsprestanda. Resultatet blev spel som kändes filmiska och atmosfärstäta på ett sätt spelaren sällan annars såg på konsolen.
Baksidan var förstås att kameran blev fast, men det utnyttjade Capcom till sin fördel. Du visste aldrig riktigt vad som väntade utanför bildkanten, vilket byggde en unik, ständigt närvarande spänning.
Steget till 100 % 3D
Med Resident Evil – Code: Veronica tog serien ett rejält tekniskt kliv. Här bytte Capcom ut de förrenderade bakgrunderna mot helt realtidsrenderade 3D-miljöer, kompletterat med ett betydligt mer dynamiskt kamerasystem. Det var ett steg bort från den statiska bildspråksformel som definierat de tre föregångarna.
Det som gjorde språnget än mer ovanligt var plattformsvalet. Code Veronica lanserades ursprungligen som en exklusiv titel till Segas Dreamcast.
Att en av PSX:s mest ikoniska serier var otrogen med konkurrenten Sega var ett tydligt avsteg, men det gav Capcom tillgång till Dreamcasts starkare hårdvara för att möjliggöra den nya, helt 3D-baserade visionen.
REunion
Storyn i Code Veronica fyller en viktig lucka i seriens kronologi. Det utspelar sig tre månader efter händelserna i Resident Evil 2 och Resident Evil 3: Nemesis.
Claire, som i sitt sökande efter sin försvunna bror Chris Redfield hamnar rakt i Umbrellas Europeiska experiment. Efter tillfångatagandet i det maffiga introt (som dock var delvis förrenderat) förs hon till en avlägsen fängelseö, där den excentriska och maktgalna familjen Ashford styr.
Därifrån eskalerar handlingen till en hemlig anläggning i Antarktis, där det experimentella T-Veronica-viruset släppts löst. Här återkommer seriens mest ikoniske bad guy Albert Wesker, som troddes vara död. Hans comeback var dock en superhuman comeback med några subtila referenser till The Matrix och slowmotion-sparkar.
Vi hamnar i delvis en mörkare och mer familjedramatisk historia än föregångarna, med Ashford-syskonens dysfunktionella dynamik som en särskilt minnesvärd ingrediens.
Spoiler: Det var inte varje dag en galen snubbe sprang runt och låtsades vara sin ”döda” tvillingsyster.
Filmiskt, men fortfarande stelt
Rent gameplaymässigt bar Code Veronica på både seriens klassiska DNA och dess första stapplande steg mot något nytt.
Den rörligare kameran och de realtidsrenderade miljöerna gav en känsla att världen var större än något tidigare RE-spel, och greppet att varva mellan Claire och Chris som spelbara karaktärer tillförde variation till berättandet.
Samtidigt behöll spelet många av seriens mer daterade mekaniker. Tank controls, begränsat inventory och en generell tröghet i rörelseschemat. Det gjorde Code Veronica till ett tekniskt mellansteg, ett försök som pekade mot framtiden utan att helt lämna det förflutna bakom sig.
Från Dreamcast till nästan allt annat
Code Veronica lanserades först på Dreamcast år 2000. Ungefär ett år senare kom en uppdaterad version, Resident Evil: Code Veronica X, till PlayStation 2, och därefter till GameCube.
Versionen fortsatte sedan att portas vidare till PlayStation 3 och Xbox 360 på vissa marknader, och slutligen till PlayStation 4, där det fortfarande går att hyra idag. Ja, hyra, ett digitalt köp hos Sony är inte ett köp.
Det var sannolikt SEGAs katastrofala försäljningssiffror som låg bakom beslutet för Capcom att lämna maskinen bakom sig. Jag minns att många kompisar som inte hade en Dreamcast, inte heller ens visste om att spelet fanns när det utannonserades till PlayStation 2, så beslutet kanske inte var helt fel av Capcom.
Det finns dock en pusselbit som saknas i den annars omfattande portningshistorien: Code Veronica har aldrig fått en officiell lansering till PC. Ett beslut som stuckit ut alltmer i takt med att övriga klassiska RE-titlar successivt gjort resan över till Steam och andra digitala PC-butiker.
REmake
Efter åratal av rykten och pekulationer blev det till slut officiellt. Den 5 juni 2026 avslöjade Capcom Resident Evil Veronica under Summer Game Fest, en fullständig remake av originalet, byggd i studions egna RE Engine, samma motor som legat till grund för det senaste tillskottet i serien Resident Evil 9.
Remaken följer Claire Redfield, vars resa enligt den första trailern inleds i en lägenhetskomplex i Paris innan handlingen oundvikligen leder henne vidare till Rockfort Island och Umbrellas anläggning.
Capcom har beskrivit projektet som en trogen, men omarbetad version.
Originalets kärna bevaras, men med en nytolkad handling, moderniserat spelflöde i en betydligt mer detaljerad värld. Trots att den inte är en numrerad huvudtitel räknas Resident Evil Veronica officiellt som en del av seriens kanoniska huvudhistoria.
Givet hur Capcom har utvecklats rent dramaturgiskt skulle jag gissa att Alfred inte kommer ta det lugnt med cosplay av syrran i remaken heller.
Spelet är planerat att släppas under 2027 till PlayStation 5, Xbox Series X/S, Nintendo Switch 2 och PC. Jag har inte varit överförtjust i varken 7, 8 eller 9 i serien, men jag måste erkänna att när Capcom ger mig i en remake på ett 27 år gammalt favoritspel, så känner jag mig både lite hoppfull och lite gammal.
Var tog tiden vägen?
Vi kan ju alltid hoppas på en chockutannonsering av Dreamcast 2 med detta som lanseringstitel.
Press X to doubt.