9 min läsning

Min hatkärlek till The Lord of the Rings: The Two Towers (PS2)

Jag diggar Sagan om Ringen, böckerna, filmerna, vissa av spelen.

När det kommer till just Sagan om Ringen så finns det oändligt med material att använda för att bygga ut det ännu mer åt nästan vilket håll man vill. Däremot så har vi miljontals fans som skulle bli skitsura om man bygger ett mindre universum i ett redan stort och etablerat universum om man tar sig för många friheter med det.

Vilket vi märkte med Shadow of War.

Även om båda spelen blev relativt populära och var coola som fan så var det väldigt många som hatade hur det var upplagt, speciellt med hur de gjorde Shelob.

Personligen så anser jag att universum som Tolkien’s Middle-Earth och hela Sagan om Ringen är till för att expandera och bygga inuti. För det finns ju miljontals med stories man kan komma på som på något sätt anknyter till böckerna eller filmerna.

Sen att vi har fått några absolut episka spel utav hela skiten är ju något man inte borde klaga över direkt. Allt från filmspel till strategi med episka settings och massiva strider.

The Lord of the Rings: The Two Towers till PS2 är definitivt ett av de spel folk verkligen älskar. En stor anledning är att man får spela i och se delar av filmerna som Peter Jackson aldrig tog med i dem, samtidigt som skådespelarna själva gör rösterna. Vilket gör allting förbannat mycket mer episkt på ett sätt.

Dock avskyr jag det spelet på mer än ett sätt, samtidigt som jag älskar det.

Det finns en viss hatkärlek där helt enkelt. Och även om spelen i Peter Jacksons trilogi är episka och riktigt jävla bra, så stör jag mig på att man inte kan skippa cutscenes, och hur jävla kassa kontrollerna är överlag.

Styrningen och fightingen är helt okej, men timingen är helt åt helvete och allting blir förbannat rörigt väldigt fort när hela skärmen skakar av explosioner och dylikt fram och tillbaka. Helms Deep är dock riktigt jävla coolt att springa runt i och fightas, men det är inte kul samtidigt för allt nästan är för mycket på grund av alla skakningar.

Alla moves är dessutom extremt veviga, vilket har sin charm, men spelar jag som Aragorn eller en väderkvarn? Ibland börjar man faktiskt fundera på det ju mer man spelar det. Dock följer det samma fightingprincip som det första The Witcher-spelet gjorde i strid, upprepande attacker utan variation. Vilket är lite tråkigt i längden.

Och att man inte kan skippa alla förbannat långa cutscenes hjälper inte direkt heller.

Laddningstiderna är uppenbart inte så jävla bra om man säger så då spelet kom till PS2, GameCube och Xbox, även GameBoy Advance. Hade totalt glömt bort hur långa laddningstider det var, för satt i över en minut och väntade på att få se min statusskärm.

Sen att spelen de släppte baserade på filmerna blev och är hyllade, älskade, och helt ärligt förbannat episka är en helt annan femma. De blev populära för att du fick spela som dina favoriter från filmerna samtidigt som alla hopp mellan sekvenser och gameplay ansågs vara seemless.

Idag när man spelar det så ser det förjävligt ut rent ut sagt, men måste erkänna att det var förbannat coolt hur det hoppade så snyggt mellan film och spel, även om skillnaden är markant idag. Speciellt med tanke på hur pass begränsad teknologin de arbetade med var.

Filmerna är ju klassade som mästerverk med både CGI och allt annat runt omkring. Spelen blev hyllade av samma anledning. För på den tiden var det inte jättelätt att få en snygg och cool transition mellan en filmad sekvens och gameplay, så därav är det förbannat coolt och långt före sin tid på många sätt.

Nu fanns det självklart andra spel som redan använde sig av samma funktion med hoppet mellan sekvens och spel, redan på PS1 fanns det. Dock var det väldigt få som gjorde det på en så pass episk och stor skala som dessa spel gjorde det.

Men det är också det som gör att man inte kan skippa cutscenes. Tyvärr.

Självklart förstår jag poängen med det, speciellt för ett spel som Sagan om Ringen, men fy fan vad det förstör flytet man är inne i efter en häftig och episk strid.

Jag kommer nämligen ihåg hur jag kände första gången jag spelade det. Farsan hyrde det på Video Film Center och överraskade mig med det en helg. Fan vad glad jag blev, för filmen var riktigt jävla ball även om jag inte direkt var något större fan första gången jag såg den.

Förrän jag såg extended edition och många fler saker helt plötsligt made fucking sense då alltså.

Det jag kommer ihåg primärt är hur häftigt det var första gången man spelade det och man såg hur scener från filmen gick så sömlöst mellan sekvens och gameplay, minns att jag tyckte det var riktigt coolt.

Tills jag spelade om det några månader senare och insåg att man inte kunde skippa sekvenser. Då försvann charmen väldigt fort för man vill in och slåss så fort som möjligt för man redan sett allting flera gånger.

Så redan då, relativt tidigt tvåtusental, så störde jag mig på att man inte kunde skippa sekvenser som kunde vara flera minuter långa. Störde mig så pass mycket på det att jag slutade spela det ganska fort.

Ändå köpte jag både De Två Tornen och Konungens Återkomst några år senare.

Båda spelen led av exakt samma problem dock. Oskippbara sekvenser som till slut får dig att vilja stänga av spelen.

Samtidigt så var det kul att göra ett återbesök, även om majoriteten av tiden spenderades på att titta på sekvenser snarare än att spela något.

Är The Lord of the Rings: The Two Towers värt att spela om?
Både ja och nej. Vill du uppleva de episka striderna från filmerna i ett mer personligt format, då ska du absolut spela det. Vill du kunna skippa sekvenser, så är svaret ett fett nej.

Spelet är skitbra i övrigt. Det har sina skavanker som alla spel har, men det har samtidigt sin charm. Att man dessutom kan spela som Aragorn, Legolas, Gandalf och andra gör ju allt så mycket bättre givetvis men frågan är om det räcker hela vägen fram. För även om du avgudar Sagan om Ringen så finns chansen att du kommer avsky spelet på grund av alla sekvenser man inte kan skippa.

Helt ärligt, det blir för mycket av det goda.

Vart kan du spela det utan att äga en fysisk kopia?
Du kan självklart emulera spelet. Min personliga rekommendation för Emulator är PCSX2 för PS2, även om det finns andra. Sen kan du ladda ner en kopia av det på Romsfun. Du kan välja att ladda ner spelet i BIN/CUE-format (Redump) eller det smidiga CHD-formatet för att spara lagringsutrymme.