The Maze of Galious till MSX – En Bortglömd Konami-Juvel

För många födda på 80-talet så kanske The Maze of Galious är en titel du känner igen. Eller så känner du igen spelet under ett annat namn, ett mer lokalt namn.

Popolon och Afrodite.

Möjligtvis känner du igen det från den Japanska titeln, Majou Densetsu II: Daimashikyou Galious, fast oavsett under vilken titel du känner igen spelet, så är det ett relativt obskyrt spel överlag.

Tro det eller ej.

Sen om det faktiskt är så obskyrt som jag upplevt det vara, vet jag ärligt talat inte. Men i detta sammanhang så är jag relativt säker på att det är ett spel som är nästintill okänt utanför Japan. Dels för att jag inte sett många prata om spelet överlag, men också för att från min vetskap så var MSX aldrig en populär maskin utanför Japan och i vissa delar av Europa.

Så i mina ögon är det en bortglömd juvel som förtjänar mer uppmärksamhet oavsett.

I Japan är det en helt annan fråga dock, då spelet har en väldigt stor följarskara samt kultstatus i spelvärlden. Utöver Japan verkar det vara mindre känt, men oavsett hur nischat eller välkänt det är världen runt, så var det ett av spelen som formade mitt liv innan jag ens förstod vad tv-spel var, eller hur tv-spel skulle forma mitt liv i helhet.

Även smeknamnet Popolon och Afrodite är jag osäker på om det var vad många kallade det i Sverige, eller om det bara var en titel som användes i mitt vardagsrum.

Oavsett vilket, så kommer det namnet från karaktärerna i spelet.

För spelet i sig har två karaktärer man kan spela som, just Popolon eller Afrodite. Båda karaktärerna har olika skillset, samt färger på sin rustning. Men det var inte det som gjorde att spelet stack ut, eller ens gör det till en kultstatus symbol i Japan, utan det är för att det är förbannat svårt.

Speciellt för ett barn som är 3-4 år gammal, och föräldrar som knappt spelat arkadspel innan.

Ett Metroidvania före sin tid: Varför The Maze of Galious har Kultstatus i Japan

Men det som gav spelet kultstatus var inte bara svårighetsgraden eller karaktärerna. Det var hur avancerat och djupt det faktiskt var.

Faktum är att det är en typ av Metroidvania innan termen ens kom till, och att man kunde skifta mellan karaktärerna i realtid vilket var väldigt avancerat för sin tid, samtidigt som det är en typ av plattforms spel.

Det är med andra ord ett spel med enormt djup, trots de tekniska begränsningarna. Vilket gör allting mycket mer imponerande då det var publicerat av Konami 1987 till hemdatorn MSX.

Kopian jag spelade var importerat från just Japan, tillsammans med MSX datorn. Exakt hur de vi lånade allting av fick tag i det vet jag inte. Det de kommer ihåg är att det var importerat, fast de kommer inte ihåg om det var via någon som varit i Japan, eller om det var via postorder. Dock fick de både spelet och MSX’n samtidigt tillsammans med flera andra spel.

Hur det än var, så spelar inget av det någon större roll för spelet i sig. Men det är något som är ett minne för mig, och potentiellt sitter du på ett liknande minne om ett annat spel eller konsol.

Idag är Youtube fullt av gameplay videos för nästan alla spel som existerar, The Maze of Galious är inget undantag. Och tittar man på videos från spelet så börjar man undra om det egentligen är så svårt som det sägs att vara eller som man själv upplevde det att vara. Samtidigt får man ha i åtanke att personen som spelar troligtvis har lagt in otaliga timmar i spelet, och i många lägen använt ett TAS (Tool-Assisted Speedrun) verktyg för att hitta optimala routes och dylikt.

Oavsett så är det förbannat kul att se på gameplay från det. Musiken och ljudet frambringar alla minnen från min barndom direkt, och det gör det värt det för mig.

Barndomsminnen: När morsan och farsan väckte mig för att de dog i The Maze of Galious

Det som kommer till mig först och främst när jag tänker på denna guldklimp, är hur jag och mina föräldrar satt och spelade det tillsammans. På en MSX som farsan hade lånat av sin halvsyster runt 1987-1988 någon gång. Jag var runt 3-4 år gammal när jag spelade det med mina föräldrar, exakta året kan ingen av oss komma ihåg idag, men det formade hela min uppväxt kring spel.

Jag hade aldrig några syskon jag växte upp med, inte förrän jag var 11 år gammal när syrran föddes. Innan dess hade jag bara min katt, mina föräldrar, min farbror, och min farmor. Min farbror spelade inga spel alls förrän runt 1990 när farmor köpte en NES åt honom, som sedan förde in mig på konsoler framför hemdatorer/PC som MSX var.

Vi har alla olika historier om vilka spel vi växte upp med, vad vi spelade på först, och vi har alla olika historier om vilka spel vi spelade med våra föräldrar.

Mitt första spel jag spelade med mina föräldrar var Penguin Adventures, vilket vi pratar om en annan gång, för det är Maze of Galious som sticker ut mest för mig.

Dels för att mina föräldrar väckte mig mitt i natten när de satt och svor över att de dog när de försökte klara av en del i spelet, men också för att det var min första all-nighter. Fast jag tror jag somnade av ren trötthet runt 4 på morgonen.

Jag var trots allt inte så gammal om man säger så.

Men om jag minns korrekt, vilket är en dimma i sig då det var ett bra tag sen detta skedde, så har jag för mig att morsan har sagt pappa hade burit in mig till sängen runt 4 då jag hade somnat med huvudet på tangentbordet. Vid 05 hade farsan åkt till jobbet, och morsan gått och lagt sig.

Som jag alltid gjorde när morsan sov längre än mig, vilket skedde den dagen, så smög jag upp till farmor i lägenheten ovanför och käkade frukost. Vilket skedde var och varannan dag i och för sig, men det är vissa dagar som sticker ut mer än andra. Bästa med den dagen dock var när pappa kom hem igen, för då blev det mer spelandes hela vägen till läggdags.

Jag har många liknande barndomsminnen när det gäller andra spel, men The Maze of Galious är helt klart det som sticker ut mest för mig.

Inga Sparfiler eller Lösenord: När MSX:en fick stå på över natten

Roligast av allt, ingen av oss visste om att man kunde använda koder för att ”spara/fuska” vart vi var någonstans, så vi började om från början nästan varje gång vi spelade. Vissa dagar, när vi alla var igång på riktigt och envisades, så lät vi allting stå på över natten innan vi fortsatte på morgonen.

Jag tror en hel del av er som läser detta känner igen er själva i att låta ett spel stå på över natten bara för det inte gick att spara, eller för man inte skrivit ner koden.

Idag är det förbannat enkelt att hitta ett fusk eller en level kod för nästintill alla spel som finns. Google är king när det gäller den delen. Samtidigt så är det inte lika roligt att spela när man vet om allting det finns att veta om, för då försvinner charmen en hel del på grund av hur enkelt allting blir istället.

Så spelar du The Maze of Galious på MSX idag, så rekommenderar jag att du tar på dig fulla utmaningen att klara det utan fusk och koder, lovar att det blir mycket mer intressant då.

Om inget annat så blir det mycket mer frustrerande, men även det har sin charm i sig.

Jag råkar äga en komplett kopia av spelet, men har dock ingen MSX, tyvärr. Fast det är inget jag gråter över, att bara ha en komplett kopia av ett spel som bara är 3 år yngre än mig själv, är allt jag behöver för att komma ihåg mycket av min barndom som jag annars skulle glömt bort.

Och för mig så räcker det.

Tradera-fynd och gratis Emulering: Så spelar du The Maze of Galious online idag

Här är min kopia jag köpte på Tradera för många år sedan nu. Fick den för ett kap, runt 600kr, om mitt minne stämmer.

Vilket spel från din barndom sticker ut mest för dig?

Är det The Maze of Galious? Penguin Adventures? Super Mario? Kanske Zelda? Eller är du en yngre eller äldre generation där andra spel var din barndom?

Låt oss veta i kommentarerna!

Är du sugen på att prova spelet men råkar inte äga en MSX, en gammal Windows dator, eller har ekonomin att köpa allting, så kan du spela det online helt gratis. På min tid krävdes en MSX, en kopia av spelet, och ett tangentbord, men det gick med joystick också. Idag behöver du bara en browser och du kan spela det på din dator eller mobil via länken nedan.

https://www.file-hunter.com/MSX/?id=mazeofgalious

Information:

Titel: The Maze of Galious / Majou Densetsu II: Daimashikyou Galious

Release år: 1987 Japan/EU

Plattform: MSX Home Computer, senare Microsoft Windows, Famicom (Famicom versionen skiljer sig en del från originalet på MSX)

Utvecklare: Konami

Genre: Action Adventure

Serie: Andra spelet i Knightmare Trilogy

Original pris: 4,900 JPY, ~210kr motsvarande växlingskurs 1987

Personlig Rekommendation:

Spela även Knightmare till MSX, första spelet i trilogin, samma karaktärer som i The Maze of Galious. Spelade även det i min barndom. Samtidigt rekommenderar jag att du spelar Shalom: Knightmare III som kom i slutet av 1987 för att avsluta trilogin, även om det inte följer Popolon och Afrodite utan en helt nya karaktärer 100 år efter The Maze of Galious.

Knightmare: https://www.file-hunter.com/MSX/?id=knightmare