Capcom var utan tvekan i sitt esse under 90-talet och tidigt 2000-tal. De pumpade ut klassiker efter klassiker, hela vägen från Resident Evil och Dino Crisis till Resident Evil: Code Veronica.
Ena spelet bättre än det andra.
Efter det så gjorde de en slags pivot till mer action snarare än survival horror, en genre de till mestadels var med och skapade. Jag hade nöjet och privilegiet att få uppleva allt detta genom mina tonårs dagar, och varje gång jag gör en tillbakablick så ser jag på det med ett stort leende.
Inte tonåren i sig, för de var hemska samtidigt som de var episka. Fester, tjejer, kompisar, tv-spel, supandes, och dumheter på moppen som faktiskt skulle tagit livet av mig ett flertal gånger.
Nu kan man tänka att det är tjejer, kompisar och fester jag ser tillbaka på med ett leende på läpparna, men det är det inte. Inte ens i närheten.
Det är tv-spel. Uppenbarligen.
Inte för att det kanske är så svårt att gissa då det är Lastgen.se jag skriver detta på, och vi pratar ju mest om tv-spel och hur vi upplevde spelen genom vår barndom gentemot något annat.
Men det är också det som gör Lastgen till Lastgen. Precis som Capcom är Capcom genom deras arbete med survival horror och fantastisk action.
Nu antar jag att majoriteten av er som läser detta känner till Dino Crisis. Och ifall ni inte gör det så uppmuntrar jag er att spela det för att uppleva det själva, givetvis utan guider och tutorials, för det är så vi på 90-talet upplevde det.
Nu är det kanske ganska uppenbart att Dino Crisis fängslade mig direkt. Inte bara för att det var Resident Evil med dinosaurier, utan för att det var ett helt nytt spel med helt nya karaktärer.
Ett nytt äventyr och en ny story som faktiskt inte är helt urusel om man tittar på det.
Jag vet att många föredrar Dino Crisis 2, men för mig har originalet alltid varit det riktiga mästerverket. Vilket det absolut inte är några fel på, men det var ett shooting gallery snarare än ett äventyr.
Visst, man spelar som Regina igen, men hur kul och bra det än må vara så kan det aldrig slå det första spelet.
Inte för mig i alla fall.
Inte bara är Dino Crisis ett helt otroligt bra spel, det har även några av de bästa replikerna jag hört i ett spel. En replik, som jag och flera jag känner, rankar som den absolut bästa repliken någonsin kommer från Regina när hon ser en halvt uppäten kropp.
”That’s disgusting.”
Det är inte repliken i sig som gör den så bra, utan det är sättet hon säger den på som gör den så bra. Hur nonchalant hon levererar hela saken medans hon vevar med armen innan hon sätter handen på höften.
Det är klockrent och den absolut bästa leveransen av någon replik någonsin.
Första gången jag spelade det och kom till den sektionen så satt jag med min kusin, men vi spelade aldrig igenom det för vi hade inte tid till det. Livet kom tyvärr i vägen även när man var ung tonåring, framförallt när sommarlovet tar slut och vi insåg för sent vilket spel vi satt och väntade med.
Sånt är livet.
Dock så kommer jag väl ihåg när den repliken verkligen satte sig i huvudet på mig och det var när jag och en polare satt och spelade det i hans morsas lägenhet. Ingen av oss kunde sluta skratta och vi gladeligen laddade om och sprang till den sektionen flera gånger bara för att höra repliken igen och igen.
Så jävla bra är den.
Visst, nu finns det extremt många andra bra repliker från många andra spel med bra leverans också, men detta kommer från ett spel från 1999. Vilket bara gör allt så mycket bättre.
Sen kan man väl argumentera att Duke Nukem har en av de bästa replikerna i något spel som någonsin gjorts, framförallt en av de mest ikoniska. Men för mig så når den inte hela vägen fram, hur episk och ikonisk den än må vara.
Allt blir så mycket bättre när man inser hur pass dålig voice acting var på den tiden i tv-spel. Resident Evil skiner när det gäller dålig voice acting från just den tiden, dock är tvåan väldigt bra även om ljudkvalitén är urusel i jämförelse.
Samtidigt så blev kvalitén snabbt mycket bättre runt millenieskiftet, men det är något speciellt med just Dino Crisis. Kanske är det för att hela voice acting delen är så pass bra överlag i hela spelet att just den repliken sticker ut så pass mycket.
Eller så är det bara leveransen av det som gör den bäst.
Oavsett vilket så är jag så otroligt tacksam att jag fick vara med och uppleva det när spelet kom ut, under en tid då varken Youtube eller Twitch fanns, eller ens guider online var en stor del av hela kulturen. Idag har du guider, let’s plays och livestreams tillgängligt vart du än är och vilken tid på dygnet du än behöver det.
På den tiden fungerade det annorlunda.
Man kunde inte leta upp något på internet och man kunde inte söka efter guider, inte lika lätt som idag. Ville man veta något fick man allt lista ut det själv eller ringa en kompis man visste hade spelat det.
Samtidigt fick man i många fall hoppas att den kompisen kom ihåg vad man pratade om också, vilket inte alltid var fallet.
Sen att spelet är över 25 år gammalt innebär ju också att även om jag kommer ihåg allting idag även om jag inte spelat det på 15 år snart, så kan jag lika gärna ha glömt bort allting i spelet om tjugo år. Jag kommer troligtvis glömma hundratals spel jag spelat genom livet.
Men om det är en sak jag aldrig kommer glömma så är det Regina som tittar på en halvt uppäten kropp, viftar lite med handen och säger i den mest nonchalanta tonen du kan tänka dig:
”That’s disgusting.”
Och kanske är det just därför Dino Crisis fortfarande betyder så mycket för mig.