Jag är ett massivt fan av Fallout, som ni kanske förstått vid detta laget, mer specifikt de första två originalspelen.
Det som kanske inte framgått så pass bra hittills är att jag faktiskt älskar de nyare spelen också, förutom Fallout 76 och det så kallade Fallout Shelter.
Jag ska dock inte göra en djupdykning in på varför jag inte gillar Fallout 76 eller Shelter då de är irrelevanta helt och hållet för mig, utan det är dags att göra en deep dive in i Fallout serien från Amazon.
Speciellt med tanke på att säsong 3 har fått vissa saker bekräftade, så som att Aaron Paul från Breaking Bad tydligen har en roll i tredje säsongen.
Oavsett om man avskyr serien eller tycker det är den bästa serien som gjorts, så kommer Amazon att göra en tredje säsong. Innan den säsongen kommer ut — och det kan mycket väl bli den sista — vill jag göra en djupdykning i vad som funkar och vad som inte funkar med det vi har just nu
Jag går igenom hur avsnitten och serien överlag passar med vad vi vet om Fallout. Vad för saker som inte ens borde vara med, och vad som är bra med varje avsnitt.
Ha dock i åtanke att allt i serien har bekräftats av Bethesda som canon, även när den motsäger sig själv. Vilket är smått imponerande hur det går ihop, men det är Bethesda så är inte förvånad.
Todd Howard har sagt att det är så, och då är det väl så, antar jag.
Tyvärr.
Krig förändras aldrig – men det gör tydligen folks syn på kapitalism
Serien har även gett liv åt en väldigt populär trop där många verkar påstå att Fallout är anti-kapitalistiskt.
Va?
Fallout har aldrig varit om kapitalism, det har alltid varit om krig. Inget annat. Både skaparen av originalspelet Tim Cain och skaparen av Fallout 2 Chris Avellone har sagt detta tidigare. Inte ens Bethesda har hoppat in på det spåret, serien gör inte det heller.
Visst, Vault-Tec och satiren runt korporationer som just Vault-Tec, RobCo, etc är en del av Fallout’s DNA och serien förstärker den delen. Men det är kulissen, inte budskapet.
Krig är budskapet — det har alltid varit det.
Om du vill välja vilket avsnitt du vill läsa, eller om du vill läsa avsnitt för avsnitt, så kan du använda länkarna nedan.
Köttslamsor och Naivitet – Lever Amazon’s Serie upp till Spelen? S01E1&2
Med allt det sagt, hela upplägget för den här serien av artiklar är att göra en mindre deep dive in i varje avsnitt, alla 16 av dem som finns just nu. Täcker inga trailers, och går inte in på extrema detaljer om någonting om det nu inte är något som kräver vissa detaljer då vill säga.
Jag kommer skriva om två avsnitt per artikel, dels för att underlätta det för er, men också för att underlätta för mig själv eftersom artiklarna kan komma att bli lite långa.
Det jag tittar på när det gäller serien är hur pass trogen den är till spelen och redan etablerad lore. Vad skaparna av spelen själva säger, om de sagt något. Se på avsnitten från ett perspektiv som skapare och skribent. Samtidigt som jag kikar på det visuella språket och hur bra skådespelarna är.
Dessutom tittar jag på varje avsnitt som ett fan av Fallout. Vilket kan vara smärtsamt på vissa ställen. Några av er vet garanterat vad jag menar med det.
Uppenbarligen så innehåller denna artikel spoilers, så ha det i åtanke om du inte sett serien ännu. Med andra ord, gå och titta på serien innan du läser om du vill undvika spoilers.
Så håll i hatten, eller dina kapsyler, för nu kör vi.
Shady Sands: Hur Bethesda & Amazon lyckades göra alla gamla fans förbannade
Fast innan vi dyker ner i första avsnittet finns det ett beslut ni behöver känna till — ett av de mest kontroversiella som togs med hela serien. Och med Todd Howard’s bekräftelse att allting är canon, så blev det ännu mer kontroversiellt än det hade behövt vara.
Pratar självklart om Shady Sands.
Vet du inte varför det är så pass kontroversiellt så ger jag en kort sammanfattning. Vill du skippa den är det bara att scrolla vidare.
Massiv Spoiler Varning:
Beslutet att spränga Shady Sands fick mig att ifrågasätta hela tankeprocessen bakom serien. Speciellt efter att Todd Howard gick ut och bekräftade att det är canon. Även om åren inte stämmer överhuvudtaget och mycket mer runt omkring allting där.
Shady Sands är en extremt viktig del av både Fallout och Fallout 2. Vilket spel den betyder mest i har diskuterats i många kretsar genom åren, men det enklaste svaret är att den alltid varit viktig — oavsett vilket spel vi pratar om.
I Fallout var Shady Sands en liten jordbruksby grundad av invånarna från Vault 15, belägen nära spelets startpunkt. De flesta spelare stöter på den tidigt, oftast innan de ens hittat Vault 15 själv. Det är en by som byggts upp för hand mitt i ett extremt farligt landskap — ett område med radiations stormar och sand till vardags — vilket i sig är en otrolig bedrift. En bedrift som Bethesda aldrig riktigt lyckats replikera med något av sina spel.
Med dess etablering fick folk som reste och vandrade i området en trygg plats att stanna på, och många liv räddades som annars gått förlorade i Kaliforniens ödemark.
I Fallout 2 har Shady Sands vuxit till att bli NCR’s — New California Republic’s — huvudstad och politiska centrum. Har du spelat New Vegas känner du igen NCR, de är en av många faktioner man kan klara spelet tillsammans med. Man kan också förstöra dem helt, om det nu är vad man föredrar.
Det som gör beslutet att spränga staden så kontroversiellt är just vad NCR faktiskt var. De etablerade ett regeringssäte, en egen valuta kallad NCR Dollar, och byggde upp handelsnätverk mellan byar och städer längs hela Västkusten. Vid händelserna i New Vegas styrde de ett territorium som sträckte sig från Baja California ända upp till Mojave-öknen — en av de mäktigaste politiska krafterna i hela Fallout. Utan den stabiliserande närvaron de etablerade hade Västkusten med stor sannolikhet imploderat långt tidigare.
Nu har den nästan gjort det ändå tack vare det serien etablerat. Men det hade gått mycket fortare utan NCR.
Shady Sands är idag ett bokstavligt hål i marken. Inte bara har ett otroligt samhälle försvunnit, utan hela NCR’s starkaste fäste på Västkusten med det. Säsong två bekräftade dessutom att det är väldigt få som finns kvar inom organisationen överhuvudtaget. Så frågan som hänger i luften för fans av de första spelen är enkel — hur länge kan NCR överleva? Kommer de förstöras helt?
Vi får helt enkelt se vad Bethesda och Amazon beslutar om framöver.
Oavsett hur det slutar så är fans som mig själv inte direkt imponerade över hur de valde att behandla arvet från Fallout’s två första spel.
Avsnitt 1 – The End: Naiva människor, snygga atombomber och Brotherhood of Assholes
Introduktionen till stilen, hur allt ser ut, och musiken skriker Fallout. Det går inte säga annat än att det faktiskt ser ut och känns som Fallout. Kanske inte riktigt som de första två spelen så jätte mycket, men överlag så är det visuella on-point för Fallout som en tv-serie.
Vi blir introducerade till Lucy, som spelas av Ella Purnell. Lucy som karaktär är väldigt stark i sitt koncept, men hon upplevs som väldigt naiv direkt från start. Vilket framhävs mer och mer under seriens gång. Men det passar bra för att det är så man personligen upplever de så kallade Vault-Dwellers i spelen också.
De har en skev syn på hur världen utanför ser ut, samtidigt som alla har en egen bild av precis allting. De är vana vid människor som är nära varandra, alla känner alla, och de har alltid haft en viss trygghet innanför väggarna.
Även om experimenten har en tendens att ta livet av folk.
Sen kommer de ut i riktiga världen och majoriteten dör inom bara ett par dagar. Vilket har varit uppenbart i nästan alla Fallout spel om man läser på terminaler och lyssnar på vad folk säger.
New Vegas är nog det mest uppenbara exemplet där. Med hur Fiends lyckades övertala de som bodde i Vault 3 att släppa in dem, bara för att mörda dem som tack. Samma med Fallout 3 om man säger åt Butch att ta risken att gå ut eller om man ser till så att alla är tvungna att lämna. För oddsen är att nästa gång du ser Butch eller någon annan så är dem döda.
Men det är bara ett par exempel.
Det som är det mest imponerande med första avsnittet är hur så pass många lyckades överleva när Moldaver och hennes gäng av Raiders började mörda alla inne i Lucy’s vault.
Vault 33.
Raiders överlag brukar inte direkt lämna några överlevare om de inte tar dem som slavar, och de brukar vara mycket mer kompetenta än de framstår i första halvan av första avsnittet. Nu är dock inte Raiders de smartaste fienderna i Fallout, långt ifrån, men de brukar vinna på grund av brutalitet. Brutalitet de faktiskt visar i första avsnittet, men de lyckas ändå inte döda ett gäng inavlade Vault-Dwellers.
Men vi kan bortse från det för tillfället. Mest för att det visuella språket här verkligen skiner.
Hur himlen på projektor bilden blir orange som ett atombombsfall när projektorn skjuts sönder. Chefs kiss. Tio av tio när det gäller den delen måste jag säga.
Det som är halvt irriterande väldigt fort dock, är hur Hank inte känner igen Moldaver direkt när han ser henne, han vet uppenbarligen vem hon är som han nämner efter allt börjat lugna ner sig. Vi får reda på mer information i senare avsnitt, men generellt sett, han borde känt igen henne direkt. Även om han inte sett henne på väldigt lång tid. Hon har inte direkt åldrats så jättemycket om man säger så.
Hur fan kan man få Brotherhood of Steel så fel men ändå så rätt?
Men sen har vi Brotherhood of Steel.
De flesta som spelat spelen vill joina dem på ett eller annat vis — det är en av deras starkaste kvaliteter som faktion i Fallout. Den känslan skiner dock med sin frånvaro i serien, vilket märks redan inom 30 sekunder efter att man blivit introducerad till dem.
De håller relativt okej, men samtidigt så framstås de helt annorlunda mot vad man kanske är van vid.
Maximus som karaktär är dock förbannat bra. Han är vad man skulle kunna säga är en Idiot Savant. Med andra ord, han är dum som fan men smart på samma gång. Vilket bara gör hans karaktär så mycket bättre, och Aaron Moten är fantastisk i sin porträttering av en karaktär som Maximus. Bra jobbat där måste jag säga, både av Showrunners och Aaron själv.
Vi pratar mer om honom under seriens gång.
Dane är en annan relativt intressant karaktär i sig. Dock lite smått lustiga saker överlag när det gäller hur Maximus blir misstänkt när det är uppenbart han aldrig skulle skada Dane. Men visst, alla andra säger han är instabil efter Maximus hade ett mindre utbrott tidigare. Så det kan vara anledningen antar jag, även om det är lite skumt.
Och när det framkommer att Dane saboterade sig själv för att han/hon var rädd, och inte blir avrättad för det, är också något jag inte förstår.
För att i spelen är straffet för förräderi, ordervägran eller feghet extremt hårt. Att sabotera ett uppdrag genom självskadebeteende, som Dane gör, hade i spelens värld lett till krigsrätt, fängelse eller permanent exil utan utrustning.
Mycket som inte stämmer där tyvärr.
Dessutom är en Squire i spelen barn – inte vuxna. Spelen etablerar att man börjar som en Initiate (eller Aspirant som serien kallar det), för att sedan välja om man vill specialisera sig till Scribe eller Knight.
Showen kastar om den strukturen helt. De tvingar alla genom samma brutala militärträning, gör Squire till en vuxen titulerad bärfis som är mestadels inkompetent, och placerar plötsligt Dane som Scribe bara för att han/hon valde att skada sig i benet.
Det är väldigt lustigt hur de ändrade om hela rangordningen där, för det kopplar fan inte hos mig. Och det motsäger Bethesdas egen lore som de redan etablerat med hjälp av originalspelen.
Sammanfattningsvis så håller jag med om vad Chris Avellone kallar dem i serien — Brotherhood of Assholes. Amazon verkar ha läst på om hur de grundades och vad de står för på ytan, men missat hela poängen med varför de är intressanta som faktion.
Men visst, läser man bara om hur de grundades och allt det, men missar hela poängen med varför de grundades. Ja, då är de bra representerade. Dock kräver det att man totalt missat allt vad de egentligen är.
Fallout 4 gjorde samma misstag dock.
Är Brotherhood of Steel extremister? Absolut! Hoardar de teknologi för sig själva? Absolut! Är de assholes överlag? Absolut! Men inte på det sättet de är assholes i serien.
Ser de coola ut? Otroligt coola! Älskar jag att Amazon faktiskt gjorde fulla Power Armors åt dem för serien? Oh ja! Vart kan jag köpa en och hur många bottlecaps kostar den?
Sen ska vi inte ens prata om hur religiöst hela Maximus kapitel av Brotherhood känns när det inte ska vara religiöst. Men okej, alla kapitel inom hela Brotherhood är väldigt unika och har sina egenheter, men den delen känns väldigt lustig för mig mot vad den kunde ha varit.
När Lucy väl lämnar Vault 33 bakom sig, så är det enklast att säga att serien verkligen börjar. De första 45 minuterna är upplagt som ett enda långt intro på många sätt, men det är efter den punkten allt börjar på riktigt. För hittills har man bara fått se insidan av Vault 33, en liten del av ett Brotherhood-läger, och nästan ingenting mer.
Men själva öppningen av dörren ut till den förstörda världen skriker Fallout. Man blir bländad, man får se dörren öppnas, och allt känns exakt som Fallout ska kännas.
Dock en liten sak att påpeka där, Vault 33 ligger lite väl öppet tycker jag. Uppenbarligen byggdes det i en byggnad som nu rasat då man ser ruinerna efter den runt hela ingången, men samtidigt så tycker man att någon borde sett ingången de senaste 200 åren. Givetvis är det skelett utanför ingången så folk har självklart varit där, men de har mest sannolikt varit där sen allt gick åt helvete. Kan ha varit folk som arbetade i byggnaden som rasat, kan varit överlevare som hittade ingången men dog av något annat.
Oavsett så känns den delen lite off. Men kan leva med det då det visuella språket återigen är på topp.
Själva introduktionen till The Ghoul är väldigt välgjord, känns väldigt mycket Fallout New Vegas på många sätt. Finns det bättre sätt att introducera honom än med Bubba från Forest Gump? Absolut, men den delen funkar klockrent och Walton Goggins är fantastisk även om han aldrig spelat spelen, eller ens är intresserad av dem för den delen. Men det visar bara att Walton Goggins är en fantastisk skådis som lever och andas rollen han spelar.
Och är du en av dem som tycker han borde spela spelen ändå för att du ska bli nöjd, så håll det för dig själv. Han har gjort ett tillräckligt bra jobb att porträttera sin karaktär utan att ha spelat spelen så han förtjänar att inte behöva göra det. Hade det varit ett plus? Absolut. Men samtidigt, spelar det egentligen någon roll?
Jag tycker inte det.
Betyg: – Tillbaka till innehåll
Överlag så fungerar första avsnittet väldigt bra som en introduktion till serien och Fallout. Varenda sak man ser skriker Fallout, och man känner igen sig väldigt fort om man spelat spelen. Hela det visuella språket är väldigt detaljerat, mycket mer detaljerat än jag personligen räknade med från början.
Samtidigt så verkar det även imponerat Todd Howard själv, då han har sagt i flera intervjuer hur han blivit mer och mer imponerad varje gång han besökt inspelningen. Tydligen så har nästan varenda lapp massor med information på dem. Vilket har blivit bekräftat av skådespelarna själva som sagt det är hela terminalinlägg som är utskrivna, faktablad om platser och allt möjligt.
Amazon förtjänar full credit när det gäller detaljerna för allting i showen. Helt klart. Ingen tvekan om den saken.
Bra:
- Visuella språket, samt Brotherhood of Steel’s look är top-notch. Fullt betyg där.
- Karaktärerna funkar fantastiskt bra och visar upp olika delar av vad man faktiskt kan spela som.
- Ljudeffekterna när det gäller pip-boy ljudet, stimpak injiceringen, etc är tagna direkt ur spelen, det hörs lång väg.
- Musiken passar serien lika bra som det passar spelen, stort plus där.
- Introduktionen till första avsnittet med bomben som exploderar på födelsedagskalaset är klockren och visuellt imponerande.
9/10 Totalt. För det som är bra, är förbannat bra.
Dåligt:
- Porträttering av Brotherhood of Steel. Stämmer inte riktigt med vad de egentligen är som faktion.
- Placering av Vault 33. Det funkar samtidigt som det inte funkar alls. Det hade aldrig kunnat stå helt synligt på det sättet i över två hundra år.
- Hur Raiders porträtteras i de första 25 minuterna. Dock insåg man väldigt fort att de är Raiders och inte några från Vault 32.
- Hur ingen i Vault 33, minst av allt Hank, insåg direkt att de inte var från Vault 32 överhuvudtaget. För man tycker att någon, typ Betty om ingen annan, borde känt igen någon.
- Hur uppenbart dumma alla i Vault 33 är, för deras dumhet och inavel skiner verkligen igenom.
- Plotten överlag är väldigt svag och känns som en dålig version av Fallout 3’s plott. Den funkar, men når inte riktigt hela vägen fram.
- Ett religiöst Brotherhood passar inte riktigt in i Fallout, för hela deras ritual när Maximus svärs in är bara obekväm och olustig.
6/10 Totalt. Många plotthål redan som aldrig riktigt reds ut.
Totalt Betyg:
7,5/10
Första avsnittet är en perfekt introduktion till Fallout som funkar förbannat bra. Det är många plotholes, för oss som spelat spelen, men för personer som inte vet vad Fallout är så är det nog klockrent. Det finns en del saker som är lustiga, eller inte passar in alls. Samtidigt så är porträtteringen av Vault 33 perfekt, för det både ser ut som och känns som ett Vault i spelen.
Överlag så rekommenderar jag både fans och de som inte är fans av Fallout att titta på första avsnittet. Det är välgjort och känns väldigt mycket som Fallout när det kommer till det visuella.
Bra jobbat Amazon.
Avsnitt 2 – The Target: Enclave-mysterier och Michael Rapaport (Bitchboy) som björnmat
Andra avsnittet börjar lite brutalt med en hundvalp som bränns i en ugn, vilket är lite väl borderline för min del, men det visar en brutalitet på hur Enclave är som grupp. Samtidigt framgår det inte riktigt att det är Enclave vi ser överhuvudtaget.
Vilket är väldigt förvirrande.
Dock framställer dem de automatiska turretsen som skjuter mot vad man kan anta är Dogmeat och hans ägare, Wilzig. För de missar vartenda skott som skjuts, vilket är väldigt Fallout, även om ett par kulor brukar träffa då och då. De kan faktiskt vara förbannat farliga, men det är uppenbart att karaktärerna i serien spelar på Easy mode så vi kan bortse från den delen.
Ljudet är dock on-point, och det ger samma känsla som i spelen där man vill hitta närmsta hörn att gömma sig bakom.
Runt 10 minuter in i avsnitt 2 så blir vi introducerade till den klassiska fienden, Radroches. Fast kanske inte på det sätt man kanske önskat, då man gärna sett Lucy antingen bli attackerad av en eller jagad av en. Men man får se Dogmeat bita ihjäl en, vilket alltid är trevligt att se då de fienderna är förbannat jobbiga och vidriga överlag.
Extremt vidriga.
Själva introduktionen mellan Lucy och Wilzig är creepy som fan. Att han bara sitter där och glor på henne är inte okej. Och att Lucy inte skjuter honom och ställer frågor efter några skott förbigår mig rejält, för det hade varit min första reaktion om jag vart i hennes skor. Dessutom är jag inte riktigt säker på vem fan Wilzig är heller, för han syns i både första och andra säsongen, i andra ser man honom pre-war.
Vilket inte hjälper en sekund i att förstå vem han är eller varför han ens är.
Wilzig är dock väldigt välskriven, för han är ett mysterium som bara poppar upp utan någon som helst förklaring. Vilket gör det ännu mer intressant och smått förvirrande varför han ens dyker upp i andra avsnittet i serien. Att han dessutom vet vem Lucy och Hank är utan att träffa dem innan är något som aldrig blir förklarat heller. Så om poängen var att göra honom till ett mysterium, då lyckades Amazon verkligen.
Även om man blir förvirrad som fan av det.
Dock är det väldigt tillfredsställande att se Michael Rapaport, aka Bitchboy, bli attackerad av en Yao Guai lite senare och bli helt förstörd på köpet. Hans porträttering av en Brotherhood Knight är inte helt off heller vid en första anblick, speciellt inte för den delen av Brotherhood i alla fall. Och den rollen passade nog honom som handen i handsken då han knappt behöver göra något skådespeleri för det.
Ett rövhål och en fegis i verkligheten, och ett rövhål och en fegis de få minuter han är med i serien.
Återigen så blir jag imponerad över det visuella språket. Speciellt när det gäller Vertibirden. Finner allt kring det visuella väldigt imponerande överlag, men det finns vissa delar som Brotherhood’s Power Armor, Vertibirds, och Yao Guai’en som verkligen sticker ut.
Allt är väldigt imponerande visuellt sett.
Peak Fallout: Kalsongmannen, kyckling-knullaren och Wannabe Iron Man
Det bästa med avsnitt två är dock kalsongmannen och kyckling-knullaren. För att för mig, så kan det inte bli mer Fallout än det. Tydligen tycker Tim Cain, skaparen av Fallout själv, samma sak. Och det gör bara allting så mycket bättre. De är peak Fallout i både utseende och hur de presenteras i showen.
Högsta betyg i allt man kan ge högsta betyg i när det gäller dem två.
Och hur Maximus reagerar när han tar på sig en Power Armor första gången är exakt hur en spelare upplever det första gången i spelen. Mer så i Fallout 4 än de andra kan jag tänka mig, framförallt när det gäller dem som introducerades till Fallout genom det spelet. Det är trots allt en riktigt episk introduktion till en Power Armor när man får fightas mot en Deathclaw det första man gör. Sen ska vi inte gå in på hur spelet är egentligen. Men det smidigaste är att säga att det var mycket mer speciellt att få en Power Armor i de andra spelen än vad det är i Fallout 4.
För då betydde de något.
Känslan av hur övermänsklig man känner sig i en dock, den känslan försvinner inte. Och man ser väldigt tydligt på Maximus hur övermänsklig han känner sig.
Wilzig’s protes från Jim’s Limbs hör absolut inte hemma i Fallout dock. Den kanske passar in då den är så pass brutal att den maler sin väg för att passa på kroppen, men vad i helvete. Först och främst, USA förlorade tiotusentals, potentiellt hundratusentals, soldater i kriget mellan USA och Kina i bara Alaska i det så kallade Sino-Amerikanska kriget. Så man tycker ju onekligen att de borde haft bättre proteser än en som maler sig fast på kroppen för att inte alla som blir sårade ska dö av blodförlust istället. Speciellt då det är bekräftat att det är pre-war teknologi, vilket gör den protesen extremt dum överlag.
Den passar tyvärr inte in i Fallout i det sammanhanget. Ser det brutalt och coolt ut? Absolut!
Känns det som Fallout? I brutalitet, ja. Överlag, nej.
Betyg: – Tillbaka till innehåll
Avsnitt två är lite annorlunda mot avsnitt ett, uppenbarligen, men samtidigt så funkar det väldigt bra i sammanhanget det är. Däremot är andra avsnittet mycket mer upp i luften när det gäller allting som händer. Största delen för mig som är lite sisådär är med Maximus och hans Power Armor, även om jag pratat bra om det redan. Men det är ett par saker som är lite lustiga och inte riktigt går ihop för mig där. Mer om det i vad som är dåligt.
Andra avsnittet är en väldigt bra fortsättning på serien, tro det eller ej. Det har skön action, bra humor, och passande Fallout miljöer som gör allting så mycket bättre. Det visuella språket är återigen on-point med vissa små saker här och där som kanske inte riktigt passar in, men det är mest sånt man inte tänker på och därav kan bortse ifrån.
Ett exempel är dock med Lucy där hon går från att vara i en öken till en skog och sen tillbaka till en öken igen. Vart kommer den oasen ifrån? Visst, Filly ligger där, men vafan?
Är det någon som använt en GECK (Garden of Eden Creation Kit)? Eller hur långt har hon gått? Det finns inga riktiga riktlinjer i den delen vilket gör det förvirrande som fan, men okej.
Ett stabilt avsnitt som kunde varit bättre helt enkelt.
Bra:
- Visuella språket är top-notch och miljöerna känns väldigt mycket som Fallout.
- Återigen, musiken och ljudeffekterna är både direkt från spelen och egna inspelningar, härliga ljudeffekter överallt som verkligen passar in.
- Filly känns som en riktig håla i spelen som man faktiskt skulle kunna besöka.
- Effekterna är också grymt bra och passar in väldigt fint i det hela.
- Kyckling-knullaren och kalsongmannen. De är peak Fallout och gör hela avsnittet så mycket bättre.
- The Ghoul. Förbannat bra fortsättning på hans introduktion i Filly när han går loss och börjar skjuta. Passar hans karaktär väldigt bra.
- Nodden till Fallout 3’s teaser med I Don’t Want to Set the World On Fire av The Ink Spots när avsnittet slutar.
8/10 Totalt.
Dåligt:
- Jetpack Power Armor utan jetpack. Japp, det är det som verkligen inte passar in överhuvudtaget. Vart kommer jetpacken i från? För Fallout har alltid haft ett jetpack på ryggen och aldrig i armarna som påminner mer om Iron Man än Fallout. Så den delen känns mest som att de ville göra en häftig scen snarare än att göra något som faktiskt passar i Fallout.
- Wilzig, hur vet han så mycket om Vault 33? Min misstanke är att det hänger ihop med Enclave och deras koppling till Vault-Tec och hela Vault-programmet — något som etablerades i Fallout 2 men aldrig förklaras utöver det. Om det är så, ger det det hela en extra dimension. Men eftersom serien eller andra spel aldrig bekräftar det explicit så är det mest en kvalificerad gissning från min sida. Dock förklarar det varför han vet så mycket om Vault 33.
- Wilzig’s protes. Passar inte in i Fallout som jag redan nämnt.
- Hur fick invånarna i Filly upp bussar och andra fordon så högt upp i luften? Spelen har samma problem dock, så det är acceptabelt antar jag. Ser coolt ut dock även om det är väldigt opraktiskt att bygga upp.
- CCCP satellit som kraschat. Ser ingen större poäng med att ha den i showen, Sovjetunionen är en väldigt liten del av Fallout överlag så känns bara onödig. Men antar manusförfattarna ville ha kommunism synlig. Dock finns det tusen andra grejer som är mer kommunism än en spionsatellit i Fallout som de kunde valt emellan. Dessutom är det kommunistiska hotet Kina i Fallout, inte Sovjet.
- Brotherhood of Steel’s resurser. Det är etablerat sedan tidigare att Brotherhood of Steel har en okej närvaro på Västkusten, men samtidigt så har de inte direkt tillgång till många Vertibird’s, så det känns lite off på mer än ett sätt. Dock kan de mycket väl ha hittat några stycken och fixat dem, men det förklaras aldrig.
7/10 Totalt. Väldigt speciellt avsnitt.
Totalt Betyg:
7,5/10
Andra avsnittet är väldigt speciellt. Det är helt klart värt att se, dels för att få hela storyn, men samtidigt för att det är ett otroligt snyggt avsnitt. Det visuella språket med miljöer, props, smink, och allting så är det kvalitet rakt igenom.
Men värt att se bara för kalsongmannen och kyckling-knullaren. Utan dem hade avsnittet fått en 5:a, inte 7,5.
Slutsats: Ett förbannat kaos, men ett jävligt snyggt sådant
Efter de två första avsnitten i serien så är man inget annat än mest imponerad över hur pass bra hela showen ser ut. Visuellt menat då alltså. När det gäller lore och plotthål, ja det är en helt annan femma att gå igenom.
Sammanfattningsvis så ser det ut som Fallout, det låter som Fallout, och det känns som Fallout på väldigt många sätt. Däremot finns det saker som sticker ut som är så pass konkret dumma så att man blir helt yr istället. Fast det är väl det som är charmen med Fallout överlag antar jag, då spelen framstås som kaos. Och det är inte bara ett spel som är kaos, det är alla spel.
Så jag antar det bästa ordet att förklara de första två avsnitten på serien är detsamma.
Kaos.
Fan-service och kalsonger
När det kommer till fan-service så är hela serien en fan-service. Samtidigt är det så många saker som inte håller ihop och som gör att allt faller isär när det gäller just fan-servicen man får.
Frågan är mest, vart går gränsen mellan ett genuint påskägg och ren fan-service?
Ibland kan de konstanta referenserna nästan få världsbygget att svaja om man tittar för noga på logiken bakom dem. För logiken saknas oftast.
Inte för att Fallout är känt för sin logik, men ändå.
Men det finns detaljer som jag inte hört någon annan nämna än.
För mig är det Kalsongmannens hållning i mötet med Lucy. Sättet Michael Abbott Jr. (The Farmer) hänger med axlarna och skjuter fram nacken är nästintill identiskt med hur The Peasants i Shady Sands stod i det allra första spelet.
Om det är en medveten nod till Fallout från 1997 eller bara ett sammanträffande i skådespeleriet är svårt att säga. Men det är den typen av detalj som antingen bekräftar att någon i produktionen verkligen bryr sig, eller råkar vara ett lyckligt misstag på grund av hur en skådespelare tydde sin roll. Sen kan jag ha otroligt fel också och det inte alls ser ut som någon i originalspelet, rätta mig gärna i så fall.
Oavsett vilket så är det exakt den sortens sak som får mig att fortsätta titta, trots allt.
Generellt sett är jag mycket mer skeptisk till serien som helhet, men samtidigt så tycker jag inte att den är helt urusel.
Men vad tycker du?