Idag är ett av våra största bekymmer att inte ha utrymme på hårddisken, vilket gäller både PC och konsoler. Oftast kan du ändå spara spelet även när det är lågt om utrymme, ibland tack vare molntjänster men också för en sparfil tar väldigt lite plats jämfört med vad ett spel gör.
Förr så fick man glatt välja vilken sparfil man skulle offra när man inte hade plats på minneskortet.
Allt för många gånger under min långa karriär som en gamer så har jag fått offra sparfiler som inneburit timmar av spelande man helst inte skulle vilja förlora. Dock krävdes det titt som tätt.
Värst av allt var när man hade köpt ett nytt spel och sen insåg att spelet krävde tre slots på minneskortet för att kunna spara ens framsteg.
Det innebar oftast att man antingen inte hade tillräckligt med lediga slots och var tvungen att offra en eller flera sparfiler, samtidigt som det innebar att man kanske var tvungen att köpa ett nytt minneskort. Och minneskorten var inte direkt billiga när man levde på veckopeng.
Dessutom kändes det som att de alltid var slut i butikerna när man väl behövde ett.
I det läget så saknade man hur utvecklare för Nintendo gjorde förr med koder för att kunna ”spara” vart man var. I dag saknar man paniken att inte ha tillräckligt med utrymme på minneskortet istället.
För idag kan du radera ditt spel, installera ett nytt, sen installera samma spel senare igen och dina sparfiler är automatiskt där. Du tänker inte ens på dem längre. Samma om du inte spelar spelet på ett år eller mer, sparfilerna ligger i en mapp på din PC, konsol, eller så ligger dem i molnet på den tjänst du har.
Paniken finns inte där alls.
Även om saknaden finns där, så är något jag verkligen inte saknar de där små knapparna vissa minneskort hade som kunde formatera hela minneskortet utan att du tänkte på det. Oftast så innebar dock en sån liten gummiknapp att det fanns mer slots.
Jag kommer ihåg en gång efter jag hade spelat Ridge Racer som en idiot en hel helg, för hade lånat det av en klasskompis, och sen hade jag lyckats på något sätt formatera hela minneskortet när jag skulle visa samma klasskompis hur många coola bilar jag hade hunnit låsa upp.
Förstår fortfarande inte hur det gick till, men det var inte bara Ridge Racer som var borta från minneskortet.
Allt var borta.
Mina Resident Evil sparfiler, Tekken 2, allt borta. Fy fan vad ledsen jag blev.
Men på något sätt så motiverade det mig att klara alla spelen igen. Så på många sätt är jag tacksam för att jag hade lyckats formatera minneskortet, för det innebar att jag fick nöjet att spela om dem.
Idag pratar man om replay value för spel, på den tiden kunde ditt minneskort ge dig replay value.
Även när du inte ville. För ibland gav det dig inget val.
Sparfilen var borta och det var bara att börja om.