I torsdags sände Netflix, i vad bolaget självt kallade ett samarbete ”helt utan motstycke”, en förlängd trailer på Grand Theft Auto VI, sex timmar innan Rockstar släppte samma material på sitt eget YouTube-konto, ett drag ingen annan spelutgivare någonsin gjort inför en lansering.
Det var tänkt att vara kulmen på veckor av förväntan. Istället blev det kulmen på något annat.
Nästan två veckor av läckta klipp från spelet har redan cirkulerat på nätet, spridda av en person eller grupp som kallar sig ”CyberLeek”, ett namn som säger ganska mycket om vad det här egentligen handlar om. Samtidigt som klippen släppts har varje video vattenstämplats med en QR-kod till ett eget kryptomynt, $CYBERLEEK, byggt på Solana.
Narrativet som såldes in var bekant och, ärligt talat, inte helt fel i sak.
Att storbolag som Microsoft, Ubisoft, Rockstar och Take-Two allt oftare struntar i fysiska releaser (en nedladdningslicens på skiva räknas ej), att spel försvinner den dagen servrarna stängs, och att spelare i praktiken aldrig ”äger” det de betalar för. Vi har skrivit ett antal artiklar om vår syn på den frågan och visat på lösningar.
Det är en viktig och växande diskussion i spelbranschen. Men i det här fallet är det också där likheterna med en legitim protest tar slut.
Ett mynt, inte en manifestation
Myntet $CYBERLEEK gick från noll till en toppnotering på runt 25 miljoner dollar i market cap den 23 augusti, betydligt lägre än de 50 miljoner som cirkulerat i vissa stories, men fortfarande en ansenlig summa för något som i grunden är ett spekulationsobjekt byggt på stulet material.
Dagen innan Rockstars officiella gameplay-reveal på Netflix kassade läckaren in sina tokens och avgifter från skaparfonden, uppskattningsvis mellan 125 000 och 270 000 dollar i SOL, beroende på vilken del av transaktionshistoriken man räknar.
Myntet rasade omedelbart efteråt.
Det mest avslöjande är att en central del av läckarens egen ”bevisning” för sitt principiella hot, en skärmdump som skulle visa ett meddelande till Rockstar om att spelet automatiskt släpps fritt om denne grips eller stängs ner. Coolt att lägga i sin egen story, man känner shit ”Stick it to the man, fuck you Rockstar”.
Power to the players, right?
Take-Two har redan fått en federal domare i New York att godkänna stämningar mot Microsoft och Discord för att få ut kontouppgifter, med deadline i början av september, och har sedan dess utökat kravet till X. Något som IGN rapporterade om redan förra veckan.
I sig sjukt om de skulle få igenom det, men är tveksam att de skulle lyckas, det känns mer som en åtgärd från Take-Two att lugna aktieägarna.
Jag själv har piratkopierat för eget bruk under större delen av livet. Oftast när jag inte haft råd med spelet i fråga, som när jag var student eller att spelet inte funnits att spela i vår del av världen. Jag har nog en av södra Sveriges största spelsamlingar idag, så skulle inte påstå att min sjörövartid på nåt sätt har skadat branschen eller en enskild utvecklare.
Men, att piratkopiera för att tjäna pengar, och speciellt det i här fallet, ser jag som en ekonomisk brottslighet maskerad med aktivistretorik. Man förstår att det också blir framgångsrikt då det riktas mot ett av de mest efterlängtade spelen i branschens historia. Cyber är bra på PR, helt enkelt.
Källkritiken hos de som hejade fram det här är obefintlig
Det som gör hela historien värre är hur villigt stora delar av spelarkollektivet svalde CyberLeeks version rakt av.
Klippen spreds i tusental, manifestot om bevarande och fysisk media citerades som om det vore en sanning, och den fabricerade skärmdumpen om ett ”automatiskt släpp”-hot fick cirkulera oemotsagd i flera dagar innan den avslöjades.
Väldigt få stannade upp och frågade sig varför en person som säger sig kämpa för konsumenträtt samtidigt bad om pengar i varenda vattenstämpel.
Förklaringen är knappast komplicerad. Rockstar och Take-Two är inte särskilt populära bolag att försvara just nu, och den bredare vreden mot att fysisk media försvinner från Sony och Microsoft sitter kvar i bakhuvudet.
Detta gjorde läckaren till en bekväm hjälte att heja fram. Om budskapet råkar bekräfta vad man redan tycker om ett bolag man ogillar, blir det plötsligt mycket mindre viktigt om avsändaren är trovärdig.
Det är ren bekräftelsebias.
Man behöver inte gilla Rockstars policy för digital distribution eller Sonys skivlösa konsoler för att inse att det är ett dåligt skäl att okritiskt förstärka en person som samtidigt kör ett pump-and-dump-schema med stulet material som lockbete.
Att man ogillar avsändarens motståndare gör inte avsändaren pålitlig, och just den distinktionen verkar ha runnit iväg fullständigt i hur det här spreds.
En second opinion: Richard
Förlåt att jag avbryter, det är alltid intressant att höra en annan persons perspektiv. Jag väljer att lägga mer vikt på varför han faktiskt gjorde som han gjorde och varför folk investerade pengar i coinet.
Men let’s face it: Vi vet alla, om man är normalbegåvad, att cryptomynt som poppar upp som svampar i tusental varje dag enbart är pump and dump project. Har man valt att investera en mängd pengar i projektet så har man gjort det av egen fri vilja och sans. Med det sagt, så var ingen tvungen att göra det. Materialet han hade kommit åt låg liksom inte bakom någon betalvägg. Hörde att betalande kunde få förtur att se klippen före hela världen fick se dom, men still, inget tvång.
Många kan dra slutsatsen att han hackade Rockstar för att tjäna pengar. Jag ser främst ett djupare syfte före det.
Han representerade mig, dig, du och jag, och alla gamers som känner sig enormt svikna och handfallna av big techs girighet på monopol och licenser, med överpriser inkluderat.
Om bolagen kan säga: ”You don’t own your Game”, så har vi en röst, en röst från folket, som säger: ”Neither do You.” Punkt.
Han gjorde det för oss.
Sedan kan man låta sig ställa frågan: Var det rätt att även ta emot donationer? Det är kanske en diskussion för sig. Men enligt mig gjorde han en otroligt våghalsig grej, som till och med gjorde att hela underrättelse apparaten plus advokater i USA gick på högvarv, då kanske det finns lite folk som vill bidra till honom och stötta honom. Just saying.
Men om jag ska säga min åsikt: Han kanske kunde gjort det snyggare, ja absolut. Kanske genom att skriva att han gärna tar emot frivilla donationer via PayPal eller någon crypto wallet. Men som jag skrev ovan, folk tar egna vuxna beslut av egen sans.
Vill man investera, liksom investeringar i alla andra spekulativa meme-coin med för den delen, så gör man det alltid med en viss form av högrisk. Det är så kryptobranchen ser ut och har alltid gjort.
Sedan vill jag, peppar peppar, avsluta med ett sista uttjatat citat, och det är endast min (och jag respekterar fullt ut alla andras åsikter) åsikt:
”If Buying isn’t owning, then Piracy isn’t stealing.”
Tack för mig. På återseende Lastgen.🤟
Back to Jesper: What about Alan Wake 2?
Det som gör hela situationen extra avslöjande är att vi redan har sett den här debatten utspela sig, utan krypto och utan stöld. När Remedy 2023 meddelade att Alan Wake 2 skulle bli en helt digital release, även på konsol, möttes det av precis samma argument som nu upprepas i CyberLeeks vattenstämplar.
Att fysisk media behövs för bevarande, att spelare förlorar kontrollen över sina köp, att branschen rör sig åt fel håll. Och jag håller med till 100%, då som nu.
Men, reaktionen då var påtagligt mer begränsad till irriterade kommentarer under Remedys tweets och önsketänkande om att någon annan utgivare skulle komma och rädda situationen. Det blev aldrig något uppror. Inget bojkotthot fick något faktiskt inflytande på hur spelet till slut släpptes.
Spelet sålde bra, fick pris efter pris, och den digitala frågan försvann ur samtalet inom någon vecka efter lansering. Spelet fick senare en fysisk utgåva för de få (som jag) som fortfarande ville ha en sådan. Jag tycker det är pissigt beteende, men jag hade inte önskat att Remedy skulle drabbats av exempelvis Cyberleek som straff för att de gör sina val, om sina spel.
Det säger något om hur den här typen av ”internetindignation” fungerar.
Den blossar upp snabbt, är genuint förankrad i en rimlig poäng, men saknar nästan alltid uthållighet eller organisation nog att faktiskt förändra branschens beteende. Det gör den samtidigt till perfekt bränsle för någon som vill använda uppmärksamheten till något annat, i det här fallet ett pump-and-dump-schema. Snack som att Cyber förtjänar vartenda öre får mig att häpna. Varför förtjänar han pengar på stöld? Vad har Cyber åstadkommit? Jo, blivit rik.
Piratkopiering för välbärgade är inte civil olydnad
Här behöver man skilja på två helt olika saker. Piratkopiering för privat bruk har historiskt kunnat fylla en demokratiserande funktion, för den som inte har råd att köpa en konsol eller ett spel, i länder eller hushåll där det är en reell ekonomisk barriär, har det funnits ett rimligt moraliskt argument för att kopiera hellre än att exkluderas helt.
Det argumentet väger dock allt lättare i takt med att inträdesbarriären sjunker.
Med en spelkonsol för runt 10 000 kronor eller en gaming-pc för 40 000 kronor tillgänglig för den absoluta majoriteten i vår del av världen, blir ”jag har inte råd” i praktiken en efterhandskonstruktion snarare än ett verkligt hinder för de flesta som ändå väljer att piratkopiera.
Och när piratkopiering dessutom kombineras med ett rent vinstsyfte, som att pumpa upp ett spekulativt mynt på ryggen av material man stulit från ett annat företags anställda och sedan sälja av innan bubblan spricker, försvinner varje spår av civil olydnad.
Det är inte protest. Det är stöld som marknadsförs som aktivism, för att generera cash flow åt en enda person innan den försvinner. Det är, om något, en av de mer respektlösa formerna av intrång i andras immateriella rättigheter man kan tänka sig.
Inte för att sprida tillgång, utan för att suga ut pengar från andras uppmärksamhet och andras arbete.
Just nu sprids en rad snabbt som svar på det här. “If buying isn’t owning, then piracy isn’t stealing.” Smart tills man testar samma logik på CyberLeek själv. Att sälja piratkopierat innehåll för egen vinning är fortfarande ren och skär girighet klädd i aktivistjargong.
CyberLeek sålde aldrig tillgång till GTA VI. Han (gissar att det är en dude) sålde ryktet om att ha tillgång, förpackat som ett mynt som tusentals människor bokstavligen köpte in sig i. Det är inget svar på “If buying isn’t owning…”. Det är ett bevis på att man kan tjäna riktiga pengar på stulet material även när materialet i sig påstås bli gratis.
GTA VI släpps i november oavsett. Det enda CyberLeek har bevisat är att stöld fortfarande är stöld, oavsett hur många lager kryptoretorik och krystade liberalismargument man lindar in den i.
Om ni vill läsa om rimliga åtgärder och manifestationer som förhoppningsvis kan ha riktig bäring på branschen, läs vår artikel om Stop Killing Games.
“If selling shitcoin to idiots isn’t stealing, well fuck me then.”