Som gamers så har vi extremt mycket att klaga på, för om det är något gaming communityn överlag är bra på, så är det att klaga. Vi vill ha bättre spel. Mindre mikrotransaktioner. Hela spel vid release. Och fan så mycket mer. Samtidigt som man kan klaga på massor med saker fram och tillbaka, så är det någonting som jag personligen verkligen saknar i dagens gaming som är värt att klaga på.
Manualen.
Den underbart härliga lilla boken i fodralet som innehöll allt från knappguider till fullständiga kombolistor för vissa spel.
Samtidigt så kan man undra varför man ens ska ha ett litet häfte idag när alla spel ändå förklarar allting med sina påtvingade tutorials i början på alla spel. Eller de förbannade tutorials som du aldrig kan stänga av även efter du klarat spelet tio gånger.
Idag har du allt på skärmen, vare sig du vill eller inte i de flesta fallen.
Men när man köpte ett nytt spel på 90-talet, även början av 2000 så kunde spelet börja innan man ens kom hem från affären. Du drog bort plasten, ibland lite mer våldsamt än man önskar så här i efterhand kanske, öppnade fodralet, kände doften av plasten och manualen, sen började du läsa.
Mer ofta än inte började äventyret med just den lilla boken. I baksätet på bilen när föräldrarna körde, eller så satt man på bussen och läste i sin tystnad medans man försökte hålla sig i kontroll för att inte få ett glädjefnatt som en idiot.
Ändå satt man där och flinade som en medans man bläddrade.
Idag anser vi inte att de är viktiga längre, om det inte är för just äldre spel som vi vill ha kompletta kopior av då alltså. För en komplett kopia är inte bara värd mer för att den är komplett, den är tyngre, känns bättre, och sitter mycket snyggare i hyllan. Även om man inte ser manualen när den ligger i fodralet och absolut spelar det ingen roll med hur det passar i hyllan heller.
Fast inget av det spelar någon roll.
Det är vetskapen av att man har en komplett kopia som spelar roll. Framförallt för en samlare. Även en återförsäljare för den delen, även om det är för helt fel anledning, men samtidigt förstår jag självklart.
På den tiden när man var yngre så var manualen en gateway in i spelet innan du ens satte i skivan eller kassetten för första gången. För det var det lilla häftet som byggde upp förväntningar för spelet.
Vissa spel på den tiden innehöll även kartor. Inte i en collectors edition eller något sånt heller. Utan bara för att utvecklarna ville inkludera det.
Ta Final Fantasy IX som ett exempel här. Nu innehåller inte manualen någon karta eller liknande på det sättet, men den innehåller däremot bakgrundsinformation om karaktärerna, illustrationer, även citat som de är kända för.
Quina har sitt citat i manualen som säger:
”I do what I want. You have problem!?” – Quina Quen
Eller Zidane’s som säger:
”You don’t need a reason to help people.” – Zidane Tribal
Jag hade memorerat alla citat från alla karaktärer innan jag ens satte igång spelet för första gången. För jag läste den manualen i över en timme innan jag var hemma från Elgiganten.
Du kan läsa mer om den dagen i min artikel – Sket i att Köpa Nya Byxor för Final Fantasy IX – Spelet som Startade En Passion.
Nu kanske det bara är nostalgin som talat för mig.
Nyare spel och bristen på en manual fyller sin funktion också. Oftast för digitala bonusar eller något annat helt jävla meningslöst. I vissa fall är det inte ens en skiva i fodralet längre, bara en nedladdningskod för spelet.
Varför i helvete tror ni jag köpte en fysisk kopia för? Hade jag velat ha en digital jävla kopia som ni kan ta bort när ni känner för det, även efter jag betalat för det, så hade jag för helvete köpt en digital kopia från början. Hade jag velat ha något i hyllan med den digitala kopian hade jag bara kunnat printa ett cover och sätta i ett tomt fodral, svårare än så är det inte.
När utvecklarna gör på det sättet så betalar du bokstavligt talat över 700kr för en plastficka och en liten bit papper med en kod på. För skivan, den kan du glömma.
Så om du frågar mig?
Jag saknar spelmanualerna enormt mycket. Jag saknar när spelindustrin brydde sig om spelarna mer än sina shareholders.
Så nej, det var inte bara nostalgin som talade. Det handlade om förväntan. Om upplevelsen. Om känslan av att faktiskt äga det spel man köpt. Mycket av det som faktiskt saknas idag.
Och för att avsluta denna artikeln, så avslutar jag med ett väldigt passande citat från FFIX.
”To be forgotten is worse than death.” – Freya Crescent
Citatet från Freya är viktigt. För glömmer vi bort spelmanualerna så är det värre än när utvecklarna slutade inkludera dem.