När det kommer till just Sagan om Ringen så finns det oändligt med material att använda för att bygga ut det ännu mer åt nästan vilket håll man vill. Däremot så har vi miljontals fans som skulle bli skitsura om man bygger ett mindre universum i ett redan stort och etablerat universum om man tar sig för många friheter med det.

Vilket vi märkte med Shadow of War.

Även om båda spelen blev relativt populära och var coola som fan så var det väldigt många som hatade hur det var upplagt, speciellt med hur de gjorde Shelob.

Personligen så anser jag att universum som Tolkien’s Middle-Earth och hela Sagan om Ringen är till för att expandera och bygga inuti. För det finns ju miljontals med stories man kan komma på som på något sätt anknyter till böckerna eller filmerna.

Sen att vi har fått några absolut episka spel utav hela skiten är ju något man inte borde klaga över direkt. Allt från filmspel till strategi med episka settings och massiva strider.

The Lord of the Rings: The Two Towers till PS2 är definitivt ett av de spel folk verkligen älskar. En stor anledning är att man får spela i och se delar av filmerna som Peter Jackson aldrig tog med i dem, samtidigt som skådespelarna själva gör rösterna. Vilket gör allting förbannat mycket mer episkt på ett sätt.

Dock avskyr jag det spelet på mer än ett sätt, samtidigt som jag älskar det.

Det finns en viss hatkärlek där helt enkelt. Och även om spelen i Peter Jacksons trilogi är episka och riktigt jävla bra, så stör jag mig på att man inte kan skippa cutscenes, och hur jävla kassa kontrollerna är överlag.

Styrningen och fightingen är helt okej, men timingen är helt åt helvete och allting blir förbannat rörigt väldigt fort när hela skärmen skakar av explosioner och dylikt fram och tillbaka. Helms Deep är dock riktigt jävla coolt att springa runt i och fightas, men det är inte kul samtidigt för allt nästan är för mycket på grund av alla skakningar.

Alla moves är dessutom extremt veviga, vilket har sin charm, men spelar jag som Aragorn eller en väderkvarn? Ibland börjar man faktiskt fundera på det ju mer man spelar det. Dock följer det samma fightingprincip som det första The Witcher-spelet gjorde i strid, upprepande attacker utan variation. Vilket är lite tråkigt i längden.

Och att man inte kan skippa alla förbannat långa cutscenes hjälper inte direkt heller.

Laddningstiderna är uppenbart inte så jävla bra om man säger så då spelet kom till PS2, GameCube och Xbox, även GameBoy Advance. Hade totalt glömt bort hur långa laddningstider det var, för satt i över en minut och väntade på att få se min statusskärm.

Sen att spelen de släppte baserade på filmerna blev och är hyllade, älskade, och helt ärligt förbannat episka är en helt annan femma. De blev populära för att du fick spela som dina favoriter från filmerna samtidigt som alla hopp mellan sekvenser och gameplay ansågs vara seemless.

Idag när man spelar det så ser det förjävligt ut rent ut sagt, men måste erkänna att det var förbannat coolt hur det hoppade så snyggt mellan film och spel, även om skillnaden är markant idag. Speciellt med tanke på hur pass begränsad teknologin de arbetade med var.

Filmerna är ju klassade som mästerverk med både CGI och allt annat runt omkring. Spelen blev hyllade av samma anledning. För på den tiden var det inte jättelätt att få en snygg och cool transition mellan en filmad sekvens och gameplay, så därav är det förbannat coolt och långt före sin tid på många sätt.

Nu fanns det självklart andra spel som redan använde sig av samma funktion med hoppet mellan sekvens och spel, redan på PS1 fanns det. Dock var det väldigt få som gjorde det på en så pass episk och stor skala som dessa spel gjorde det.

Men det är också det som gör att man inte kan skippa cutscenes. Tyvärr.

Självklart förstår jag poängen med det, speciellt för ett spel som Sagan om Ringen, men fy fan vad det förstör flytet man är inne i efter en häftig och episk strid.

Jag kommer nämligen ihåg hur jag kände första gången jag spelade det. Farsan hyrde det på Video Film Center och överraskade mig med det en helg. Fan vad glad jag blev, för filmen var riktigt jävla ball även om jag inte direkt var något större fan första gången jag såg den.

Förrän jag såg extended edition och många fler saker helt plötsligt made fucking sense då alltså.

Det jag kommer ihåg primärt är hur häftigt det var första gången man spelade det och man såg hur scener från filmen gick så sömlöst mellan sekvens och gameplay, minns att jag tyckte det var riktigt coolt.

Tills jag spelade om det några månader senare och insåg att man inte kunde skippa sekvenser. Då försvann charmen väldigt fort för man vill in och slåss så fort som möjligt för man redan sett allting flera gånger.

Så redan då, relativt tidigt tvåtusental, så störde jag mig på att man inte kunde skippa sekvenser som kunde vara flera minuter långa. Störde mig så pass mycket på det att jag slutade spela det ganska fort.

Ändå köpte jag både De Två Tornen och Konungens Återkomst några år senare.

Båda spelen led av exakt samma problem dock. Oskippbara sekvenser som till slut får dig att vilja stänga av spelen.

Samtidigt så var det kul att göra ett återbesök, även om majoriteten av tiden spenderades på att titta på sekvenser snarare än att spela något.

Är The Lord of the Rings: The Two Towers värt att spela om?
Både ja och nej. Vill du uppleva de episka striderna från filmerna i ett mer personligt format, då ska du absolut spela det. Vill du kunna skippa sekvenser, så är svaret ett fett nej.

Spelet är skitbra i övrigt. Det har sina skavanker som alla spel har, men det har samtidigt sin charm. Att man dessutom kan spela som Aragorn, Legolas, Gandalf och andra gör ju allt så mycket bättre givetvis men frågan är om det räcker hela vägen fram. För även om du avgudar Sagan om Ringen så finns chansen att du kommer avsky spelet på grund av alla sekvenser man inte kan skippa.

Helt ärligt, det blir för mycket av det goda.

Vart kan du spela det utan att äga en fysisk kopia?
Du kan självklart emulera spelet. Min personliga rekommendation för Emulator är PCSX2 för PS2, även om det finns andra. Sen kan du ladda ner en kopia av det på Romsfun. Du kan välja att ladda ner spelet i BIN/CUE-format (Redump) eller det smidiga CHD-formatet för att spara lagringsutrymme.

Pricecharting, Juli 2026:

PAL: $4 LÖST, $6 CIB, $44 NYTT

NTSC US: $7 LÖST, $11 CIB, $54 NYTT

För uppdaterade priser på Pricecharting, kolla här:

Lord Of The Rings Two Towers: https://www.pricecharting.com/search-products?type=prices&q=lord+of+the+rings+two+towers

Allt bara klingade så förbannat bra.

Uppenbarligen spelade jag det först på Demo 1-skivan som jag fick med mitt Playstation, men jag fick faktiskt fullversionen något senare. Kommer tyvärr dock inte ihåg när jag fick det, men troligtvis när jag var runt tretton eller så.

Enda jag faktiskt kommer ihåg är att farsan kom hem från jobbet en dag och gav mig Loaded. Inte för att jag hade frågat, inte för att jag hade tjatat om ett nytt spel. För jag var fortfarande frälst i demot, och Tekken 2 jag hade fått någon månad eller så tidigare.

Och med tanke på att Loaded var ett relativt tidigt spel till Playstation, så tror jag att jag fick det några månader efter jag fick mitt PS. För jag minns väl att jag spelade Tekken 2 som en idiot och demo-1 fortfarande när jag fick Loaded. Tekken 2 är också ett av de första spelen jag fick, och jag tror morsan köpte det åt mig.

Spelar ingen större roll dock, för idag är det Loaded som gäller. Och det roligaste av allt är att det jag främst kommer ihåg med Loaded är blodet och musiken.

För mig var våldet sekundärt, även om det på många sätt var det primära, medan blodet och musiken var en rejäl jävla bonus. Fast det är också det som gör Loaded till något speciellt, i alla fall för mig.

Dock så var det minnet av blodet och musiken som drog mig tillbaka till att spela om det nu för bara några dagar sen.

Vill du lyssna på det episka soundtracket från både Loaded och Reloaded (dess uppföljare) så kan du göra det här.
KHInsider | Lastgen.se Playlist för Loaded & Reloaded

Och helvete vad stört det spelet är. Inte på grund av våldet, inte för det faktum att man spelar som en psykotisk massmördare, och inte för att spelet är rörigt som utav bara helvete. Nej nej, det är stört på grund av hur fort man blir fast i det.

Även idag, nästan 30 år efter jag spelade det första gången.

Musiken drar igång nästan direkt, våldet börjar så fort man lämnat första rummet. Det finns noll andrum för dialog eller att försöka prata sin väg ut, utan våldet i Loaded är poängen. Skjut din väg ut på ett så blodigt och episkt sätt du bara kan, slakta och kötta allting i din väg.

Det är också där charmen med spelet ligger.

Däremot så kommer jag nu ihåg varför jag slutade spela det och varför jag spelade om samma levels hela tiden. För spelet är sjukt svårt, om du nu inte spelar på ”Players are Fairies” eller ”Players are Boring” då alltså, men det är inget man vill göra för då blir det nästan inte lika kul.

Sen är det inte de första två-tre kartorna som är svåra heller, förutom att de är jävla labyrinter vilket inte underlättar, utan det är först när man kommer in på level 5 och level 6 som spelet nästan blir lite tråkigt för det är så sjukt många fiender som kommer hela tiden.

Kommer nu också ihåg varför jag hatade de där jävla råttorna.

De är för fan omöjliga att träffa eftersom deras hitboxes är minimala, så man måste vara mycket mer pixelperfekt än jag kom ihåg. Samma sak gäller för de där satans krabborna och hundjävlarna som kommer i klungor.

Vissa fiender, som hundarna och råttorna i vissa fall, är så jävla snabba också att man inte direkt kan försöka springa ifrån dem heller utan de gnager och biter på en medans man försöker hitta en bättre vinkel att skjuta dem ifrån.

Så satans jobbiga fiender i det spelet.

Även om du kör på det svåraste, ”Players are Brutal” eller om du kör på ”Players are Confident” som är Normal egentligen, så är de första två-tre kartorna relativt enkla att klara utan att ta mycket skada eller dö för den delen.

Brutal är uppenbart lite svårare då det är fler fiender, mer våld, och mycket farligare överlag att springa runt och kötta alla. Men samtidigt är det förbannat kul – tills du kommer till kloakerna och råtthelvetena börjar bita dig i fötterna.

Då försvinner nämligen charmen och frustrationen sätter igång direkt.

Något man måste tänka på med Loaded är att det faktiskt finns en story, även om den är urusel, kort, och totalt jävla meningslös i det hela. Den är inte ens intressant på något sätt alls och den tar dig lite överallt vare sig du vill eller inte.

Spelet är en shitshow på extremt många sätt. Det är tråkigt, det är roligt, det är frustrerande, det är episkt och det är allt på en gång hela tiden.

Ändå fastnar man i det. Ändå vill man spela mer. Ändå vill man ha den där härliga musiken gå loss medan man köttar sin väg genom kartorna.

För det är just det som är Loaded.

Så inte bara väckte spelet upp nostalgin inom mig, utan även min hatkärlek till det. För hatkärlek är nog något vi alla känner för en hel del spel överlag, men för mig så toppar fan Loaded den listan.

Tyvärr har jag inte haft chansen att spela 2-Players nu när jag spelade om det, men spelet blir mycket roligare och mycket lättare om man är två som spelar det. Så pass mycket kommer jag ihåg, för jag vet att det var jag och min kusin som klarade spelet första gången tillsammans på 2-Players snarare än 1-Player.

Och vi klarade det mer än en gång den sommaren också, tror till och med vi klarade det på alla svårighetsnivåer man kan göra. 

Även om det faktiskt blev gradvis mycket svårare med två spelare ändå.

Är Loaded värt att spela om?
Loaded är fortfarande ett kaotiskt blodbad med ett soundtrack som fastnar direkt. Det är inte perfekt, men det är fortfarande förbannat kul. Sen är det ett av de tidigaste Playstation spelen och även om det är pixelerat som fan i dag, och förbannat svårt med jämna mellanrum, så är det otroligt värt att spela det.

För musiken, blodet och våldet kommer fånga dig förbannat fort.

Så ja, absolut! Spela det för fan!

Vem ska jag spela som?
Min favorit har alltid varit Cap’n Hands. Så alltid honom jag rekommenderar, men Vox är lite kul också om man vill ha lite variation.

Vart kan du spela det utan att äga en fysisk kopia?
Du kan självklart emulera spelet. Min personliga rekommendation för Emulator är DuckStation för PS1, även om det finns andra. Sen kan du ladda ner en kopia av det på Romsfun.com. Du kan välja att ladda ner spelet i BIN/CUE-format (Redump) eller det smidiga CHD-formatet för att spara lagringsutrymme.

Pricecharting, Juni 2026:

PAL: $31 LÖST, $42 CIB, $111 NYTT

NTSC US: $14 LÖST, $31 CIB, $81 NYTT

För uppdaterade priser på Pricecharting, kolla här:

Loaded: https://www.pricecharting.com/search-products?q=Loaded&type=prices